Fler foton

Fler foton på Evelina: Klicka här

Evelina Ester

Evelina Ester föddes kl.07.47 lördagen den 24 juli.
Hon vägde 3855 gram och var 50 cm lång.

Min förlossningsberättelse

Vid 18-tiden på fredagen så var jag helt slut och bara grät hemma så jag ringde till förlossningen på Östra och de sa att jag var välkommen in. När vi kom till förlossningsavdelningen så möttes vi av en barnmorska som sa att de hade diskuterat efter att ha läst min journal och kommit fram till att det är bäst att jag åker upp till specialförlossningen direkt för att vara på säkra sidan. Jag brydde mig inte nämnvärt vart de tog mig, jag var bara glad över att de tog emot mig (senare fick jag veta att det var pga misstänkt havandeskapsförgiftning). När vi kom upp till spec förlossningen så mötte vi en äldre barnmorska som sa till mig att jag åker inte härifrån förrän jag har fått bebisen. Det var som att hon förstod vad jag behövde höra, jag blev så glad och lättad, nu skulle jag få hjälp att få ut ungen! BM tog prov (CTG, blodtryck etc) och undersökte mig, jag var öppen 3 cm. Jag fick lägga mig i ett varmt bad och E duschade lindrande varmvatten mot min magge när värkarna kom, det var skönt och avslappnande. Jag pratade med BM och sa att jag var positivt inställd till lustgas och epidural ryggbedövning. Hon tog blodprover på mig inför att jag eventuellt önskade epidural längre fram. Som svalkande i det varma badet fick vi saft med is och en jättesmarrig glassdrink. –”Vi borde gå hit oftare!” skämtade jag med E mellan värkarna.

Efter en lång stund i badet ville jag komma upp och röra på mig så vi gick tillbaka till rummet. Jag testade gåstol och pilatesboll samtidigt som jag sög i mig lustgas och E masserade min svank. BM undersökte mig igen och jag var öppen 5 cm vid 23.30. Då jag hade så ont i svanken så föreslog BM sterila kvaddlar vilket jag först var skeptisk mot men gick med på att prova. De hjälpte föga då värkarna började komma tätare och starkare så jag bad om att få epidural strax innan kl.01. Det kanske tog en kvart innan narkosläkaren kom och jag såg det som min räddning men anade föga vilken smärtsam halvtimme som väntade mig. Narkosläkaren var arrogant och kallhjärtad och förberedde sig länge och väl inför att sätta epiduralet medan jag vred mig i plågor och hade börjat skrika både det ena och det andra. (Allt ifrån ”åh Gud” till ”fy fan” och ”jag vill dö”!) Jag hade god lust att ge honom en käftsmäll! CTG:n som mätte värkarna slog i taket berättade E och det var plågsamt för honom att bara hjälplöst se på medan jag försvann in i mig själv av smärtorna.

Narkosläkaren misslyckades att sätta epiduralet första gången och fick börja om från början. Det enda hopp jag hade kvar var att tiden går och att snart skulle epiduralet vara satt och hjälpa mig. Vid något tillfälle sa E till mig att han aldrig kommer utsätta mig för det här igen, jag log inombords för det var tröstande att höra. Även om vi båda ville få barn så var tanken på att någonsin genomgå det här igen fullkomligt otänkbart. När epiduralet äntligen började verka och epiduralmannen hade gått så kunde jag sakta börja pusta ut. E satte på CD-boxen ”Änglar” med klassisk musik som jag hade med mig och en rofylld atmosfär fyllde rummet. Jag sög i mig lustgas och värkarna lugnade ner sig. E somnade i stolen bredvid och jag slumrade mellan lustgassugandet. BM lät mig vila och föreslog först vid kl.03-tiden att sätta in värkstimulerande dropp då epiduralet hade slagit ut det mesta av värkarna.

Jag var fortfarande bara öppen 5 cm och jag borde ha öppnat mig mera vid det här laget. Jag ställde mig upp mot gåstolen och tog emot värkarna genom att använda mig utav dyktekniken som jag läst om innan. Tanken är att följa med värkarna och slappna av i kroppen istället för att spänna sig. Jag tänkte ”tung tung tung”, andades så lugnt jag kunde och fokuserade på att slappna av. BM ökade sakta det värkstimulerande droppet och hon gjorde det respektfullt och försiktigt så jag kunde hänga med i stegringen av värkarna. Ungefär vid 06-tiden så var jag öppen helt och vid samma veva bytte barnmorskorna skift så jag fick tillbaka den äldre barnmorskan lagom till krystningsarbetet. Musiken från boxen ”Änglar” hade börjat spela ”Ave Maria” och ”Halleluja” så det var riktigt pampig stämning i rummet, kommenterade BM. Jag noterade inte musiken så värst mycket men det var ändå skönt att ha den i bakgrunden.

Jag kände mig nervös inför krystarbetet då jag inte visste hur smärtsamt det skulle vara, jag orkade inte med något liknande som vid epidural-sättningen. BM instruerade mig på ett enkelt och naturligt sätt, vänligt och bestämt, hur jag skulle krysta. Jag kände mig mest bajsnödig och mentalt kunde jag inte förstå att jag ska krysta fram en livs levande människobebis så det enda jag kunde föreställa mig inför min inre syn var att jag var enormt förstoppad och måste krysta fram en stor bajskorv. Jag greppade snabbt hur jag skulle krysta och samarbetade tight med BM, följde hennes ord och min kropps signaler. BM sa att huvudet började synas och jag fick känna med ena handen men det gav mig inget, jag var fortfarande inställd på att bajsa ut korven! Målfokuserat krystade jag när BM sa åt mig att krysta. Trots att trycket ökade för varje krystning så krystade jag inte mer än vad BM gav mig order, jag ville inte spricka utan jag ville att min kropp skulle hinna anpassa sig efter det stora som skulle ut. Smärtan fanns där hela tiden men inget kunde vara värre än vid epidural-stunden.

Efter 45 min så ploppade bebisen ut ur mig och allt tryck försvann, vilken lättnad. BM la snabbt den kletiga, lätt blåa bebisen på min mage och jag var totalt utmattad. Lättad över att det hela var över men så trött så jag fattade knappt vad som låg på min mage. Bara glad över att det var över. BM sydde två stygn vilket inte alls var så mycket och efteråt fick jag höra att krystningsarbetet hade gått fort för att vara förstföderska. Jag upplevde krystningsarbetet som positivt, samarbetet med BM gick så smidigt och det kändes som om tiden flög fram. När BM och undersköterskorna var klara så lämnade de oss tre i fred i rummet och vi fick in en omtänksamt iordningställd bricka med goda smörgåsar, te, äppeldricka med frysta jordgubbar och en liten blomma. Evelina Ester hade fötts och lyckan hade börjat.

lång latensfas

Natten mot torsdag kl.03 började jag vakna till av förvärkar och gick in på småtimmarna på varktimer.se för att mäta dem, de var med ca 8-12 min mellanrum och jag mådde hyffsat. Glädje och spänning växlade och jag förberedde mig med att bl.a. duscha/tvätta håret. Jag tänkte att Albertina kommer nog den 22 juli och det gav mig hopp och glädje. Men värkarna kom inte så mycket tätare så det var lång väntan, däremot blev de starkare och jag blev tröttare framåt eftermiddagen, så kl.17 åkte vi in till Mölndal för en undersökning även om jag visste att jag skulle med all säkerhet bli hemskickad. Jag var trött och orolig och ville bli nedlugnad av professionell personal och det blev jag. En görgo barnmorska tog hand om mig och kunde konstatera att inget fostervatten har läckt, däremot så gick slemproppen under de två timmar som vi var där. Vi fick åka hem med två Citadon men var välkomna att ringa tillbaka när som helst.

Väl hemma så intensifierades värkarna och kom tätare och starkare, jag kämpade mig igenom dem med E och även om jag visste vid 00-tiden att det inte var dags så orkade jag inte längre utan vi åkte in trots att det bara var 4-5 min emellan. Jag var bara så slut. Blodtrycket låg på 160/100 och de sa att det kan bero på stress, men de tog blodprov för att kolla att de inre organen mådde bra. Bebisen mådde super visade CTG. De undersökte mig och jag var öppen 1 cm men då jag var så trött så beslöt de för att ge mig ngt att sova på, morfinspruta och ett rum på BB för natten tillsammans med E. Himmelriket att få sova! Jag sov som en drogad stock fram till 04 och åt en banan + snickers, men när förvärkarna satte igång och morfinet klingade av så spydde jag upp allt. Fullt normalt sa vår goa sköterskan (en ny kvinna) och jag fick duscha/sova innan det var dags för frukost. Jag tog lite fil och cornflakes men det dröjde inte många minuter innan det kom upp igen, suck. Vi fick ta hissen upp till förlossningen igen där en ny barnmorska undersökte mig (blodtryck, urinprov, CTG). Bebisen mådde super fortfarande. En läkare kom in och sa att de vill hålla koll på mina värden dock då blodtrycket var 130/95 och urinprovet nu visade mer äggvita. Levervärdena var bra men de gör en säkerhetsåtgärd. Vi skulle på vägen hem åka förbi Östra och få instruktioner om hur jag ska samla urin i en dunk (ja, bokstavligen i en dunk!) under ett dygn. Kommer bebisen i natt så ska vi åka in till Östra, får jag symtom (huvudvärk, illamående) så ska vi åka till Östra. Annars, om urinprovet visar okej och bebisen vill komma så är vi välkomna till Mölndal igen.

Vi kom hem 11.30 och jag åt lite kycklingsoppa försiktigt, men det dröjde inte länge förrän det kom upp igen. Suck. Sen dess har jag vilat, tagit förvärkar och druckit äppeljuice och annat försiktigt. Jag har nu fått i mig hallonkräm och lyckats behålla det, gott. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan., Jag lever på hoppet att Albertina vill komma ut okomplicerat det här datumet (23:e) men oron dyker ibland upp att förlossningen blir komplicerad, att jag är för trött och har för lite krafter/näring i kroppen när det väl gäller. Men det enda jag kan göra är att leva här och nu och ta en värk i taget. E och jag tar värkarna rutinmässigt numera och samarbetar. Tiden emellan sover jag, vilar, dricker juice, kissar i dunken eller som nu bloggar. Det börjar bli ruskigt ruskigt tröttsamt detta men vad gör man? Det ligger utanför min påverkan. Så jag bloggar sakligt för min egen bearbetnings skull och för att nära och kära kan få en rapport utan att jag behöver prata i telefon för det orkar jag inte göra med någon just nu. Jag orkar bara skriva lite i taget och ta en värk och sen skriva igen, ser det som en liten underhållning/bearbetning. Nu ska jag sova igen. Jag tar tacksamt emot alla tankar och böner! Kram Minna

Varning

Varning! Följande inlägg kan vara jobbigt att läsa för känsliga gravida/förlossningsrädda. (Jag har stor respekt för förlossningsrädda då jag själv har tampats med rädslan.)

räkmacka vid havet och psykbryt

På eftermiddagen blev det tryckande 30 grader varmt och luften stod still, riktigt plågsam värme för mig. E hade köpt två räkmackor och vi åkte till havet där det fläktade lite grand. Det är inte bekvämt att sitta på klipporna och jag är så trött på att vara höggravid, vill ha tillbaka min smidighet, men jag njöt så mycket jag kunde av vårt enkla lilla firande av bröllopsdagen vid havet.

När vi kom hem så skulle E byta bromsklossarna på bilen, han håller väl också på att bli tokig av väntan även om han är så lugn på ytan. Jag skulle bara fixa några saker så de var i ordning ifall bebisen kommer snart. Jag letade efter glasögonfodralet i handväskan för jag tänkte att jag behöver nog inte solglasögon på förlossningen men hittade dem inte, de låg säkert längst ner i väskan. Jag tappade tålamodet och skulle vända upp och ner på väskan men slängde ursinnigt handväskan över hela vardagsrummet samtidigt som jag röt till. Stackars katterna sprang och gömde sig helt förfärade och jag satte mig och grät hysteriskt i soffan. Totalt psykbryt. Jag är så så så trött på det här eländet, jag vill inte vara gravid längre!

Lugnt hos barnmorskan

Idag hos barnmorskan visade blodtrycket på 140/80, urinprovet visade samma låga värde så nu kunde barnmorskan konstatera att det är lugnt, jag slipper extra kontroller. Om blodtrycket hade varit 140/90 fler gånger eller gått upp så hade det funnits skäl att fortsätta övervaka det med extra kontroller. Ifall jag kände mig orolig så var jag dock välkommen på fredag för en blodtryckskontroll, men jag föredrog att vara hemma och vila - eller klämma ut en unge! :-)

Idag är det varmt och jag är trött efter en dålig nattsömn, ska vila så gott jag kan för när E kommer hem så ska vi fira vår bröllopsdag. Ett lugnt firande som förhoppningsvis innehåller inslag av räkor för det är jag grymt sugen på!

Alla lägger sig i

Det är okej att jag, E, mamma, bror, svägerska, svärisar och nära & kära frågar och undrar hur det är och väntar otåligt på bebisens ankomst MEN när grannar också lägger sig i så retas min integritetsnerv. Idag gick jag ut på uteplatsen bara för att ta in torkställningen efter att tvätten hade torkat och först kommer en gubbe till snacksalig granne som fäller en kommentar "har bebisen inte kommit ut än?". Jag har fått lära mig stort tålamod med honom då han alltid, always och alltid ska säga någonting (räcker aldrig med ett enkelt hej) så det var väl väntat att han skulle börja glappa på käften. Men då hör jag tanten på balkongen ovanför som också börjar babbla med mig, jag tittar upp och ser henne och hennes gubbe som tittar ner på mig. Tanten babblar på och jag svarar kort och artigt samtidigt som jag beväras av den obekväma ställningen för mig att stå nedanför och titta uppåt. Jag avslutar den meningslösa konversationen så snart jag kan för nog är det uppenbart att jag står där nere i en ful hemmagravidklänning och är tjockare än tjockast, lämna mig i fred tack! Jag tar torkställningen och går in så får de tycka att jag är asocial, ensamvarg eller vad de vill.

Barnmorskan åter igen

Börjar bli tjatigt det här men vad skriver man om när man inte orkar göra så mycket annat som höggravid? Livet blir litet. Efter en dålig nattsömn så knatade jag iväg till barnmorskan igen, denna gången var blodtrycket 130/80 och lever- och pissvärdet visade bra så både BM och jag pustade ut. Även om jag har längtat efter igångsättning så har jag läst om nackdelarna på nätet och föredrar nog nu istället att det kommer igång av sig själv på naturligt sätt. Fast helst inte på onsdag då det är vår bröllopsdag, det vore alldeles för klyschigt och opraktiskt, jag vill gärna skilja på Albertinas födelsedag och vår bröllopsdag.

Resten av dagen försökte jag sova ikapp sömnbristen och fikade/spelade playstation med min bror och hans fru. Mucho trevligt. =)

Sova, äta, snarka

Sova, äta, snarka, sova, äta, vila, promenera i slow motion, äta, sova, surfa, äta, spela playstation. Kul liv det här! Öhh..

Ringde Östra

Trots en god natts sömn så har jag varit tröttare än någonsin tidigare under graviditeten idag. Lägg på illamående ovanpå det så har du oro. Jag försökte vila bort det, äta bort det, ta en stilla promenad och få frisk luft men jag kände mig inte bättre för det. Till slut ringde jag Östra för att jag kunde inte släppa tanken på högt blodtryck och havandeskapsförgiftning. Även om jag någonstans önskade att de skulle vilja ta in mig och sätta igång värkarna så var det hur läskigt som helst att ringa Östra. Barnmorskan som svarade ställde några konkreta frågor och jag svarade så tydligt jag kunde om mitt läge. Hon gav till svar att det är normalt att känna så när man är höggravid och det är så kvavt som det är idag. Det jag ska göra är att vila så det får jag väl fortsätta med. Jag känner mig verkligen som en gammal tant, varenda steg jag tar går mödosamt. Det enda som inte är tant över mig är när jag spelar "need for speed" med E för att distrahera mig från läget som jag har svårt för att gilla - höggravid.

Barnmorskan IGEN

Jag börjar bli trött på att knata till barnmorskan men det är ju bra att de håller koll. Denna gången visade blodtrycket på 140/90 och de tog det med två olika apparater och vila emellan för att vara säkra. Urinprovet visade åter spår av äggvita men hade inte höjts sen sist. Barnmorskan tog blodprov på mig för att kolla levervärde och jag ska tillbaks igen på måndag morgon för mer prover. Åtgärden ifall jag visar på havandeskapsförgiftning är att föda barn (att de sätter igång mig) och på måndag är dagen D då det är beräknat till så vi får väl hoppas att bebisen kommer ut självmant. Till dess ska jag vila och dricka vatten enligt barnmorskans order. Jag undrar om spela playstation räknas som vila? ;-)

Förvärkar och dyktekniken

Jag har läst på om dyktekniken och den faller mig mer i smaken än någon profylax-andning. Tanken bakom dyktekniken är att värkarna kan ses som vågor som kommer och går (och det stämmer ju när de blir regelbundna, mellan värkarna så är det lugnt och sen kommer nästa värk). Istället för att fly från smärtan, bli rädd och/eller spänna sig (arbeta mot kroppen) så ska man dyka in i smärtan och tillåta den finnas - följa med den. Smärtan har ju ett positivt syfte och det är att föra bebisen neråt och slutligen ut. Jag vet att det inte kommer bli lätt att föda men jag hoppas att med hjälp av dyktekniken kunna hantera smärtan lite bättre. Jag vet av erfarenhet efter mina kraftiga menssmärtor att oro, rädsla och att man spänner sig bara förvärrar situationen. Jag är positivt inställd till andra medicinska smärtlindringar som komplement till dyktekniken, jag är inte någon superkvinna som ska försöka föda naturellt! Det jag känner att jag vill testa för att lindra smärtan under förlossningen kommer jag att testa.

Jag har diffusa, oregelbundna förvärkar och redan nu försöker jag träna i att dyka ner i dem. Den första bråkdels sekunden som förvärken kommer så reagerar jag instinktivt med att hålla andan och spänna axlarna, men sen försöker jag så fort jag kommer på mig själv att slappna av och dyka in i smärtan. Det var någon som sa att förvärkarna kan ses som en gradvis tillvänjning till värkarna som kommer komma. Genom att de sakta tilltar i styrka och intensitet så vänjer man sig sakta vid dem, eller vänja sig vid dem kanske man aldrig gör men om krystvärkarna skulle komma som en blixt från klar himmel så skulle man kanske falla ihop och dö på kuppen av rena chocken!

Jag känner mig redo, visst, jag kan bli mer redo än såhär men hallå! Jag vill sätta igång nu, tuta och köra!

Vindaloo

Pengarna rinner mellan våra fingrar då vi ofta numera köper mat ute, jag hoppas att vi blir lite mer ekonomiska när Albertina kommer men risken finns väl att vi inte orkar laga så mycket mat hemma då heller. Men å andra sidan så blir det ingen semesterresa denna sommar så det kanske jämnar ut sig?

I kväll så kände jag för riktigt kryddstark mat, dels pga att det var länge sen och dels för att det sägs (jag tror inte hundra på det men iaf) att det kan starta förlossningen. Jag beställde en Vindaloo och det var nog den starkaste Vindaloo jag någonsin har ätit. Jag älskar kryddstark mat men här bokstavligen simmade chilifröna omkring i lammgrytan! Som tur är så satt jag hemma på uteplatsen medan munnen brann, ögonen tårades, näsan rann och jag svettades. :-))

Nu blir det hallonbladste och jag erkänner öppet och ärligt; jag är fruktansvärt trött på att vara gravid!!!

Barnmorskan igen

Jag var så toktrött och hade ont bara av att gå inne i lägenheten (bebisen trycker neråt och varje steg går i slow motion) så jag kollade med E om han kunde sluta tidigare och skjutsa mig till barnmorskan, och det kunde han till min stora glädje. Jag kom med ättiksstinkande teva-sandaler då jag hade tvättat dem med vatten och ättika tidigt imorse för att ta bort svettlukten, men nu så stank de ättika istället. Det dröjde inte länge förrän fötterna var blöta av svett inne på barnmorskemottagningen ändå så det är väl bara att kapitulera inför kroppen, jag kan inte vara fräsch i ett tillstånd som detta.

Jag vägde 93 kg och kunde konstatera med ett skratt att jag har gått upp exakt 30 kg sen innan graviditeten. Barnmorskan sa att det syns att jag har svullnat upp och är mycket rundare i ansiktet men att jag nog kommer kissa ut mycket efter förlossningen. Jag längtar som en tok till att få kissa ut vattnet!!

Blodtrycket låg på 140/85 så jag fick kissa i en liten plastmugg vilket inte var lätt att göra då magen var i vägen och jag såg inte om jag kissade i muggen eller inte. Jag hade lite äggvita i urinen så barnmorskan ville kolla blodtrycket en gång till efter att jag vilat i en kvart. Jag fick sätta mig på en bekväm stol med fotpall och titta ut på grönområdet bakom MVC. När hon sen tog blodtrycket igen så var det 120/80 om jag minns rätt. Men barnmorskan ville ändå hålla det under uppsikt så jag ska dit igen på fredag för blodtryckskontroll och urinprov. Jag hoppas bara att ungen har kommit ut innan fredag men magkänslan säger att lilla Albertina trivs bra med att ligga i maggen och reta mamma, så det blir nog en sväng till MVC på fredag också.

Från askan in i...

Vi åkte till havet för att få lite fläkt men det visade sig vara totalt misslyckat, det fläktade inte ens något vid havet. AC:n i bilen var det enda stället som var skönt. Fötterna är extremt svullna i hettan och värker, men jag har vant mig vid eländet. Det enda jag hoppas på är att ungen kommer ut snart och jag kan svettas/kissa ut allt vatten jag har i kroppen. Snälla, låt det ske snart!

27 grader i skuggan

27 grader i skuggan och luften står still, om det bara kunde fläkta lite åtminstone! Jag sov knappt någonting i natt, har ont i huvudet, illamående och vet inte vart jag ska ta vägen. Svullen och ser ut som en skräcködla som någon har misshandlat. Åskregn hit tack!!!

Obekvämt att sova

Tårarna bränner bakom mina ögonlock när jag försöker och försöker sova. Jag är svintrött men värmen är outhärdlig och jag finner ingen bekväm sovställning. Till slut ger jag upp och bäddar för mig i gästrummet där gästsängen är mjukare, kanske kan jag få sova bekvämare där. Min hårda säng som jag älskar lämpar sig inte längre för min tunga kropp. Innan jag gör ett (för hundraelfte gången denna natt) försök till att sova ska jag dock äta en nattmacka, de två bananerna tidigare i natt stillade inte min hunger, jag skulle behöva äta en kinabuffé mitt i natten men det är tyvärr omöjligt just nu. Åh, vad jag älskar att vara gravid.

Bio i hettan

Idag blev det bio för att undkomma hettan, närmare 30 grader varmt och åska i luften. Vi såg Shrek med engelskt tal och 3D, bebben rörde sig förnöjt i maggen och blivande mamman (öh.. jag!) satt med tårar i ögonen vid varje rörande fjantscen i den tecknade filmen. :-))

Playstation

Playstation är beställd av E´s svåger. Vi får låna den så jag slipper börja klättra på väggarna (det blir så tungt med magen) och han kommer hit med den imorgon. Jag hoppas han har något bra spel som jag totalt kan fastna i. ;-)

Nu: Min sedvanliga banan och soyadryck med chokladsmak. Om några timmar är det kanske dags för min macka på småtimmarna, innan det är dags för morgonens frukost. :-))

Känslor

Orolig, ängslig, fundersam, envis, förvissad, upprymd, glad, förväntansfull, lugn, otålig, tvivlande, trött.

Urk burk

Jag har varit kass i magen och illamående av och till i några dagar nu. Kan inte äta/dricka allt jag känner för längre och måste springa på toa ofta för att magen är lite halvlös sådär (kul info). Jag har för mig att det är ett av tecknena på att kroppen förbereder sig inför förlossningen men att det kan pågå i någon vecka eller två så jag kan inte förvänta mig att det är dags än även om jag vill få det överstökat.

Jag ser förlossningen mer och mer som att "ja tack, det får sätta igång nu så att det blir överstökat". Förlossningen är ett moment som måste ske för att bebisen ska komma ut och då kan vi väl bara tuta och köra nu då så är det gjort? Men det är inget jag kan påverka så det gäller väl för mig att vila och äta så att jag har krafter när det väl gäller. Nu ska jag ta en härlig, lång dusch och sen sätta mig och virka - lagom soft! =)

Slow motion

Allt går i slow motion, trots en god natts sömn så tar allting så mycket längre tid att göra. Jag får ont i mina svullna fötter när jag går omkring och ska greja i lägenheten så det blir inte långvariga grejer jag orkar med. En tupplur mitt på dagen är absolut nödvändig, och mat, och mellanmål. Dagen går i ett nafs! Jag är glad åt det lilla jag orkar/hinner med. Drömmen om att ha en lägenhet i perfekt ordning inför bebbens ankomst har jag lagt åt sidan (det kanske jag redan har nämnt? Jag är senil och disträ också!). Som tur är så tär det lugna livstempot inte på mitt psyke, det vore hemskt om jag skulle bli uttråkad och understimulerad också på kuppen - det räcker med allt annat jag känner mig handikappad inför. Nej, vid fint väder sitter jag under mitt parasoll och virkar - och det går också långsamt pga svullna fingrar. :-))

Spec. barnmorskan

Idag träffade jag specialbarnmorskan igen för samtal om min förlossningsrädsla. Vi kunde båda konstatera att jag har kommit långt i min egen bearbetning av den stundande förlossningen men jag kunde ännu inte förstå hur en så stor bebis kan komma ut ur mitt underliv. Min hjärna kunde helt enkelt inte förstå hur det kan vara logiskt möjligt. Barnmorskan berättade ingående hur livmodern är som en enda stor muskel och hur den är flexibel. Hon visade med hjälp av en modell hur bäckenbotten är uppbyggd med sina mjuka fogar och förklarade. Till slut kunde jag förstå att det finns plats för bebisen att komma ut! =) Det är komiskt hur intellektet inte kan fatta det fastän det föds så många barn här i världen, men jag behövde få det förklarat för mig av en BM som kunde få mig att förstå.

Eventuell rädsla förhindrar inte bebisen att komma ut, den kommer att komma ut, så jag kan slänga rädslan åt sidan - kroppen fixar det iaf. Det rädslan gör är att den får mig att uppleva smärtan som värre då jag spänner mig. Därför är det viktigt för mig att lita på att kroppen kan sitt jobb och fokusera på att slappna av. BM berättade att många kvinnor har träningsvärk efter sin förlossning just för att de har spänt sig under förlossningsarbetet och precis så kände jag när jag hade mina kraftiga menssmärtor. Jag spände mig och fick ryggont efter mensen tills jag läste om smärthantering att man ska se smärtan som lokal där den är och slappna av i övriga kroppen. Inte lätt - men det går med träning.

Vi pratade även om hur jag ger intryck av att vara så lugn och samlad så att det kan misstolkas som att jag klarar av mycket mer än jag gör. Det är därför viktigt för mig att vara tydlig och kanske säga ngt i stil med "jag vet att det kanske inte syns på mig men jag har jätteont och jag vill att du undersöker mig" för att slippa riskera att bli nonchalerad eller hemskickad från förlossningen (som är en del av min oro att inte bli tagen på allvar). Eftersom jag nu förbereder mig mentalt för dyktekniken, att dyka in i smärtan och följa med kroppen så kanske jag kommer verka samlad? Allt handlar ju om olika sätt att hantera smärtan på och olika smärttrösklar som vi har. Jag vet ju inte hur min smärttröskel är jämfört med någon annans? Jag kommer ju möta något i livet som jag aldrig upplevt förut.

Kort och gott så ska jag berätta ärligt för personalen vad jag känner och vad jag behöver för att vara säker på att få en så trygg och positiv förlossning som möjligt.

Bra dag trots Illamående

Idag har varit en bra dag, kände mig rätt så utvilad så jag tog en promenad på förmiddagen innan jag började tvätta massa tvätt. Vila behöver jag göra ändå såklart och det blev två tupplurar på eftermiddagen. Senare på dagen började jag känna mig illamående men jag vet av erfarenhet att det oftast beror på att kroppen behöver mer näring (eller vila eller vatten), så jag käkade/vilade och drack vatten. (Intresseklubben antecknar) ;-)

När jag var liten så blev jag ofta magsjuka och min mamma sa att jag ändå måste få i mig någonting så jag har någonting att spy upp, paradoxalt kan tyckas men jag har i efterhand tyckt att hon hade alldeles rätt. Det var ju inte så att hon tvingade i mig en stek utan det var snälla saker för magen som silverte eller liknande. Kroppen hinner ta upp lite näring och när kräkreflexen sätter in så har man någonting att spy upp och inte bara magsaft och galla som kan vara riktigt plågsamt. Kan kanske tyckas att min mamma var hård, men jag tycker att hon var vettig, och jag hoppas jag kan bli lika ståndaktig som hon när jag blir mamma och inte ger efter för lilla söta dotterns gråt (när syftet är ngt bra med det hela).

Höggravid

Idag är det 15 dagar kvar till beräknad förlossning och jag känner mig verkligen höggravid. Trött som stryk, tung, svullen, ont i fötterna och tjock. Vi åkte till E´s syster för att låna hem deras spjälsäng och när jag gick på toa så vägde jag mig på deras badrumsvåg av ren nyfikenhet. Nyfikenheten sänkte dock mitt trötta humör ytterligare när vågen visade 90 kg. Jag hoppas innerligt att den visar lite mer än barnmorskans våg, 90 kg innebär nästan 30 kilos viktuppgång sen jag var icke-gravid! 30 kg på 9 månader känns, det är en stor förändring i min kropp på relativt kort tid - det är inte konstigt att jag känner mig stor.

Gradvis omvandling till skräcködla

När jag vaknar på morgonen så är jag varm, svullen och stel i kroppen. Det tar tid och är mödosamt att mobilisera kroppen från liggande sidoläge till att komma upp ur sängen med den stora magen. Mina första steg går sakta och vaggande fram med bekymrad min till toaletten då mina fötter gör så ont. Väl framme i badrummet så ser jag en skräcködla i spegeln. Ansiktet är svullet, runt och med djupa ögonpåsar som hänger nedanför de små grisögonen. Naturen omvandlar mig sakta från fräsch, ung kvinna till en tjugo år äldre skräcködla - precis som mammor ska se ut!

Hett

Idag var årets hittills varmaste dag, närmare 30 grader. Det var tur att vinden fläktade för annars hade det blivit outhärdligt. E och jag började dagen med att åka ut till Delsjön där det fanns både skugga och toaletter (ett måste numera). Efter att vi slöat där ett tag så åkte vi till en babybutik där jag köpte två sköna amningsbh:ar. Sen avnjöt vi indisk mat och tittade på bofinkar som åt kokt ris på restaurangens uteservering. E ville så gärna lyssna på högtalare i en hifi-butik och övertalade mig genom att säga att de har AC inne i butiken. Att gå ett kvarter i stan i den här hettan och luften stod still var ändå plågsamt, men vad gör man inte för sin älskling?

Väl hemma igen så la jag mig med en iskall vetekudde på huvudet och med golvfläkten på för en tupplur. Jag vaknar av att E lägger en hand på min arm och min egen högljudda snark som avbryts mitt snarken. Generad skrattar jag åt att han har en snarkande fru och sätter mig och virkar vidare på bebisfilten på uteplatsen där det nu har blivit skugga. Vid 6-tiden träffar vi min bror + hans fru för korvgrillning vid havet där det fläktar såååå skönt. Det visar sig vara ett privat ställe och vi blir gentlemannamässigt avvisade av ett par säkerhetsvakter, men vi får avsluta vår grillning först och det var ju vänligt. Som efterrätt blir det glass och godis i Eriksbergshamnen innan vi skiljs åt. En mycket god avslutning på en het dag som jag befarade bli hemsk pga värmen men som faktiskt blev uthärdlig - jag överlevde värmen och fick ha en underbar dag! Gott! Nu ska jag sova då jag är alldeles slut...

Svalkande glass och kokande hemfärd

Det var mysigt att träffa forumtjejerna för en svalkande glass på Lejonet & björnen vid Danska vägen, men hemfärden blev en svettig bastutur. Pga en olycka stängdes hela bron av till vårt kära Hisingen-island så det blev lång väntetid i kokheta stan innan vi kom på en bastuhet buss till Backaplan där vi fick byta till en annan buss. Nu är jag hemma och ska försöka kyla ner mig, varm och genomsvettig som jag är.

Svettats som en gris

Jag har svettats som en gris, legat vaken pga illamående, sprungit på toa flera ggr och varit lös i magen. Jag riktigt njuuuter av min graviditet.. ;)
Dags att gå och lägga sig igen och hoppas jag kan fungera idag som en människa trots en dålig natt.

Å så vände det...

När jag hade skrivit klart skoluppgiften så kände jag att jag måste vila men jag fick ingen ro i kroppen. Istället blev jag illamående, yr, darrig och kände allmän obehagskänsla i kroppen. Numera kanske jag inte kan räkna med hela bra dagar utan halva bra och dåliga dagar, det kan vända på bara några timmar. Trots att jag ätit diverse saker med jämna mellanrum så kom jag på att jag kanske ändå ätit för lite, så när E kom hem så åkte vi till Sibylla (vi var båda trötta och orkade inte fixa ngn käk hemma). Efter en hamburgare och lite mer vila hemma så kom krafterna tillbaka lite grand, och det var ju skönt det då vi fick spontant besök av några kompisar sen. Det är ju kul att orka vara lite social åtminstone. Nu väntar sängen och jag hoppas jag får sova gott i natt så jag orkar träffa forumtjejerna imorgon och äta glass på lejonet & björnen. :-P

Svart kaffe på uteplatsen

Mörkrostat, nymalet, svart kaffe på uteplatsen tillsammans med något sött - det är att njuta av livet för mig just nu! Om jag har fått sova en god natts sömn (vilket jag tackar Gud för när jag får) så följer min dagsrutin ungefär detsamma varje dag. Jag kliver upp samtidigt som E, runt 06.00, och äter min första frukost för att jag skulle hungra ihjäl om jag låg kvar i sängen utan mat. När E har åkt till jobbet så går jag och lägger mig igen och sover några timmar, sen vaknar jag och äter frukost nummer två. Vanligtvis fastnar jag framför datorn och surfar segt på meningslösa sidor tills jag tar en tidig lunch, efter lunchen tar jag oftast en tupplur igen. Efter tuppluren när klockan är strax över 12 så, om jag har en bra dag, är jag utvilad och redo att ta tag i dagen och göra någonting vettigt. (Dåliga dagar blir inget vettigt gjort.) Idag är en bra dag och jag njuter av en kopp kaffe och är i färd med att skriva klart examensuppgiften för sommarkursen.

Jag har 18 dagar kvar till beräknad förlossning så det är nog inte så konstigt att jag behöver vila så mycket. Hemmet blir inte superduper städat inför bebisens ankomst men det är nog bättre att jag har krafter till förlossningen än ett skinande hem.

Besök hos barnmorskan

Efter en mycket dålig natt och sovit/tvättat hela förmiddagen var det dags att träffa barnmorskan igen. Jag ser fram emot varje gång att få träffa henne numera då hon kan bekräfta lugnande att allt är normalt. Komiskt nog så retade jag mig på hennes svar i början att "allt är normalt" men nu har jag börjat gilla mantrat. :-)

Blodtrycket låg på 130/75 så det har stigit lite grand och denna gång stannade hon faktiskt upp och funderade ett tag innan hon sa att det är okej. Hon frågade om hur det var med svullnaden och vattenansamlingen i kroppen och jag kunde inte säga annat än att jag har vant mig vid eländet!

Hon vägde mig inte men what´s the point? Jag väger säkert lite över 85 vid det här laget pga allt vatten. På något sätt önskar jag att blodtrycket går upp så att de vill sätta igång mig, också en väldigt paradoxal känsla, men jag är väldigt trött på det här tillståndet. Jag önskar få ut ungen så jag kan sakta återgå till min vanliga kropp (fastän det säkert kommer ta ett tag, om jag någonsin kommer få återse min gamla kropp). Det visar sig.

Vanlijmunkar toscakaka

Nu kanske det börjas på allvar. Suget. Jag har aldrig varit så värst mycket för söta bakverk men nu har jag börjat fastna vid bakverken inne på Coop, och står som fastnaglad och dreglar tills begäret slår över och jag plockar ner några i korgen. Sockriga, söta vaniljmunkar har slunkit ner och idag en hel toscakaka. Avnjutes med kall mjölk hemma eller efter en korvgrillning ute i det gröna. :-P

Borås/Varberg

Jag har hört motstridiga uppgifter om det blir eller inte blir babyboom i juli och har därför bestämt att inte lyssna på det örat men i kväll väcktes min slumrande oro. Jag läste på ett forum (jag vet att man inte bör ta vad folk skriver på forum på allvar - det är inte säkra källor, men känslor är känslor och de reagerar) om att en barnmorska på Östra hade sagt att det förväntas bli rekordmånga födslar i juli och att man kanske blir skickad till Borås eller Varberg när det är dags. Jag och E rekade ju Mölndal och Östra för några veckor sen och jag har nu kommit så långt i min bearbetning att jag t.o.m. kan tänkas föda på Östra (det stora skrämmande sjukhuset), men tanken på att bli hänvisad till Borås/Varberg får det att knyta sig i magen på mig. Det här är definitivt något jag får ta upp med min barnmorska som är specialiserad på kvinnor med oro/rädsla och jag hoppas hon kan lugna mig. Jag behöver känna mig trygg och inte orolig/nervös/spänd! :-(

Illa planerad kropp

Det är så skönt att ventilera sig på bloggen för annars vet jag inte hur jag skulle ha stått ut med det här tillståndet. Jag längtar efter min normala kropp då jag kan sitta på golvet och resa mig upp själv utan problem, klättra över staket eller bara hoppa upp ur sängen med lätthet.
Jag har börjat få så ont i svanken, min kropp bär ju magen så långt utanför kroppen så ryggmusklerna får en utmaning att bära upp tyngden. Som mest plågsamt är det att stå i köket för magen tar emot så att jag inte når det jag ska göra för köksbänken är i vägen. Eller tvärtom då´rå, magen är i vägen såklart! Köket är ju välplanerat men inte min kropp!! :-))

Snarkande fet kärring

Jag har börjat snarka på sistone så att inte bara E märker det utan även jag kan mitt i sömnen bli medveten om mina snarkningar. Jag blev nyfiken på varför jag har börjat snarka och hittade detta på google:

Snarkning hos gravida kvinnor beror på tre saker:

- Den hormonella förändringen som graviditeten medför.
- Svullnader i både ansiktet och i de övre luftvägarna, detta gör att det blir trängare och du får mindre luft. Du som är gravid behöver mer syre – du bär ju även på ett barn som behöver syresättas.
- Gravida kvinnor drabbas ofta av nästäppa.

Studien visade att hela 23 % av de gravida kvinnorna snarkade i slutet av denna graviditeter. Hos icke-gravida kvinnor är denna siffra endast 4 %.

Jag ser fram emot tiden när den här feta kärringen går ner i vikt och slutar snarka! =D

Lugn midsommar

Midsommarfirandet kändes inte så himla viktigt med tanke på vad som väntar oss, så vi önskade oss en lugn variant och det blev det till vår stora förnöjsamhet. En fräsch silltallrik som enkel lunch hemma på uteplatsen och sen grillning ute i naturen med skinande sol - helt perfekt! Helgen fortsatte i samma stil och vi njöt av picknick och sol. Som tur är var sommarvädret alldeles lagom, om det hade varit varmare så hade jag inte trivts men nu var det bara underbart.

Liten utflykt till havet

Det blev inget Liseberg och Kim Wilde, jag och mitt gråtmilda humör orkade det inte idag. Det blev istället en liten utflykt till havet med E, sitta på en klippa och prata om allt möjligt i den stilla sommarkvällen. Nu känns det lugnare och jag hoppas att imorgon blir en bättre dag.

Humörsvängningar

En bra dag och en dålig dag. Idag har musten gått ur mig och humöret är nere på -10. Jag ska lägga mig å vila och hoppas på att energin och humöret går upp lite grand, det vore mysigt att orka gå på Liseberg i kväll och lyssna på Kim Wilde. Håller tummarna för det.

Najs dag

Efter en mysig promenad, tjejsnack och sushi med en annan gravid väninna så begav jag mig till Duns för att lösa ut mitt presentkort (som jag fick efter att ha ställt upp som provdocka för företaget). Det var jättesvårt att välja bland massa helsköna tygmönster men till slut hittade jag den perfekta till lilla Albertina. Jag tror den lila färgen passar urgulligt till hennes rödlätta hår (vilket jag är övertygad om att hon får, men naturen kan ju alltid överraska mig). =)

Rädd för att vara rädd

När jag led av kraftiga menssmärtor innan graviditeten så erfor jag hur rädslan för den accelererande smärtan förvärrade smärtorna då jag spände mig pga rädslan. Den sista veckan har jag känt stickningar i underlivet som jag inte känt innan och varje gång det kommer något nytt som jag inte känt innan eller om den blir starkare så spänner jag mig inför det nya. Jag försöker intala mig själv om att det är lugnt och det är ingenting jämfört med förlossningssmärtorna så det är bara att vänja sig redan nu och öva på att slappna av. Men rädslan att vara rädd finns där i bakgrunden för jag vet att om jag blir rädd under förlossningen så känns smärtorna värre. (Eller kanske t.o.m. blir värre pga att jag spänner mig?)

Min mamma brukade säga en ramsa till mig på finska som jag älskade (den låter så roligt på finska) men jag ska försöka mig på att översätta den till svenska: "Jag är inte rädd för att Svante där vid militärbryggan är rädd, men jag är rädd för att Svante där vid militärbryggan är rädd för att jag här är rädd för att Svante där vid militärbryggan är rädd.."

Här kommer originalet på finska:
"En minä sitä pelkää että Svante siellä ponttoonissa pelkää,
vaan sitä minä pelkään että Svante siellä ponttoonissa pelkää,
että minä täällä pelkään että Svante siellä ponttoonissa pelkää."

Elefanthänder och -fötter

Jag måste ha blitt väldigt svullen igår kväll för under natten så vaknade jag av att jag hade tappat känseln i ena handen. Jag har fått låna en skena som ska hålla armleden rak så att inga nerver kommer i kläm så E fick hjälpa mig att ta på mig den och det underlättade faktiskt. MEN så vaknade jag senare under natten av att ena foten sprängde och gjorde ont, den var så svullen så den såg ut som en elefantfot! Jag tog amningskudden och höjde upp den redan upphöjda fotändan av sängen, det blev ingen behaglig sovställning men foten lugnade ner sig åtminstone. Det blev ingen bra nattsömn precis och under dagen har jag känt mig extra stor, säkert pga allt vatten i kroppen. Jag undrar vad som kommer härnäst?? Jag börjar sannerligen tröttna på det här tillståndet..

Småfrusen??

Idag var det lite regnigt och ruggligt och jag kände mig småfrusen för första gången på länge. Jag hade bokstavligen glömt bort hur det var att frysa. Jag satte mig i duschen och tog en lång, varm och skön dusch. Vi har en liten plastpall som vi köpte till min mamma när hon kommer på besök och inte orkar stå upp i duschen pga sina dåliga knän. Nu är det jag med min stora mage som använder den med glädje!

I kväll blir det tjejmiddag hos en av mina väninnor och det ser jag fram emot. God kväll och grattis Victoria och Daniel! (De åker i skrivandets stund en kunglig roddbåt efter att nyligen ha vigt sig.)

"Vad vacker du är"

När jag hör människor klämma kommentaren "vad vacker du är" till mig angående mitt gravida tillstånd så blir jag alltid lika förvånad. Själv känner jag mig stor, svullen och trött. Men det är klart, kommentaren är ju sötare och tröstar mer än andra kommentarer jag har fått höra. :-)

Naturens lömskhet

Om man skulle bli såhär tjock och otymplig på bara några veckor så skulle ingen kvinna vilja bli gravid, men naturen är lömsk. Sakta men säkert blir du tjockare och gradvis vänjer du dig vid det nya tillståndet, förutom några korta perioder av kris när magen har växt mycket på en gång - men den krisen lägger sig när du åter igen vant dig vid det nya.

Grät hos barnmorskan

Jag hann äta lite hemma och vila innan jag skulle till barnmorskan på eftermiddagen men när jag satt i väntrummet så kände jag mig oerhört trött. Precis innan klockan slog två så kände jag hur tårarna brände i ögonen, jag var visst inte bara trött utan även ledsen - eller så var jag så trött så att jag var ledsen. Hönan eller ägget? När jag kom in till barnmorskan så hann jag inte byta många ord förrän tårarna flödade, så jag lät dem flöda - vad göra liksom? Vi pratade om förlossningsrädslorna och hon var jättegullig, tog sig tid för att jag skulle hinna ventilera mina tankar om det. När prat- och gråtbehovet var uttömt så kollade hon upp mina värden. Blodtrycket låg på 120/75 denna gången och jag väger nu 85 kg. Järnvärdet och blodsockret var fint. När hon skulle känna efter om Albertina hade fixerat sig så blev hon lite osäker och kollade med ultraljud. Det var mysigt för mig att se hennes lilla hjärta pumpa där inne, hon lever och mår bra lilla gumman - och det är väl ändå huvudsaken. :-)

Leva livet

Efter förmiddagens föreläsning med vår föreläsare som är en äldre man med mycket visdom och skön helhetssyn och inställning till livet så började tankarna snurra på spårvagnen hem. Jag har reagerat på när vissa säger till barn att vara försiktig med grejerna de leker med. Visst, är det någon annans grejer eller en dyr vas de pillar på så kan man ju förmana barnet att vara försiktig, men är det en leksak som de fått (m.a.o. som blivit barnets ägodel) så ska de väl få leka med den hur de vill? Hur kan man annars njuta av livet om man får lära sig att vara försiktig med allting? Livet är till för att levas, leksaker är till för att lekas med även om det innebär risk för slitage eller att grejen går sönder.

I föräldragruppen (som nu är slut, tack och lov, för jag var alltid så grymt trött i det syrefattiga rummet) så nämnde de att man som blivande förälder reflekterar över hur ens barndom var, hur man själv vill bli eller inte bli som föräldrar. Hur man funderar över sina egna föräldrar eller andra familjers strategier för att forma sitt eget blivande föräldraskap. Sen om man lyckas hålla sig till det när man är trött småbarnsförälder det är en annan sak, men tanken är väl god iaf.. :-D

Basic lycka

Graviditeten lockar fram den mest "basic" lyckan.

Lycka är att kunna få sova nästan eller en hel natt, lycka är att kunna bajsa och slippa känna sig uppkörd, lycka är att slippa foglossning och halsbränna så man kan promenera och äta kryddstark mat utan problem. Lycka är när man får intaga det som man är som mest sugen på för tillfället, som exempelvis en halv liter kylskåpskall mjölk och riktigt njuta när den kalla mjölken rinner nerför strupen.

..Men det gäller att se de små tillfällena av lycka, och det gäller väl allt här i livet.

Trött som stryk

Trött som stryk och magen är lika hård och tung som ett bowlingklot, det blir tidigt i säng i kväll och jag hoppas jag kommer få vila/sova i natt för jag behöver det verkligen. Godnatt allihopa!

Sommarkurs

Som jag misstänkte så var sommarkursen mer ogreppbar än vad jag till en början trodde. Första föreläsningen i förmiddags var verkligen abstrakt och flummig men ändå konkret på något konstigt sätt. (Kursen heter "helhetssyn på människan i en föränderlig miljö"). Under denna vecka kommer fem olika teman presenteras och examensarbetet innebär att vi ska själva skapa en syntes som vi kort och koncist ska presentera på en A4-sida. Låter lätt? Ju mer man tänker efter ju svårare blir det. I den här kursen skulle det nog underlätta om man kunde "röka på" lite medan man funderar ut syntesen, men då jag är gravid så är det inte så lämpligt, inte för att jag annars skulle röka på ändå men ni kanske förstår symboliken. Det ska bli kul och spännande att få lyssna på Guy Heydens alla förmiddagsföreläsningar denna vecka i alla fall, för nog väcker han tankar hos en. Jag hoppas bara jag får sova gott om nätterna så jag orkar hänga med på föreläsningarna. :-)

Dröm om att föda

Jag har inte haft överdrivet många drömmar om bebisar eller förlossningar, kanske för att jag har levt i förnekelse och bara varit här och nu? Men i natt drömde jag om förlossning. I drömmen så var det en självklarhet att det bästa stället att föda på var mitt ute i stilla havet i ett rep efter en vit, stor båt. Så jag låg där i vattnet och skulle föda, men problemet var att blod i vattnet skulle locka till sig hajar så de fick snabbt ordna fram en "hajbur" som kunde skydda mig när jag födde. Som tur är så fick de fram den där buren i rättan tid innan jag födde min bebis rakt ut i oceanen. Men nästa kvinna som skulle föda brydde sig inte om hajburen och det blev så skrämmande i drömmen så att jag vaknade.

Så vad symboliserar djup ocean, blod och farliga hajar i en dröm? Skrämmande och främmande saker, hua! :-S

Vattenmelon och tankar

Jag läste att vattenmelon är lätt vattendrivande och då jag har svullnat upp rejält i kroppen på sistone så köpte vi hem en melon för några veckor sen. Nu är jag inne på min tredje vattenmelon och då snackar vi hela meloner på flera kilo, mums mums! E bryr sig inte om melonerna så jag får glufsa alldeles själv, så gott! =)

För övrigt så slinker det ned massa mjölkprodukter (litervis med mjölk och naturell yoghurt), tranbärsjuice, äpplen, räkor, chips och lakrits.

Jag är trött på tillståndet "gravid" men jag har nog inte varit så förtjust i det överlag alls utan det har bara funnits korta stunder av mysighet. Jag längtar till min vanliga kropp även om kroppen inte riktigt kommer se ut som den gjorde innan, jag betvivlar att jag kommer lyckas gå ner till min ursprungliga vikt men det kommer ändå vara bättre än mina dryga 80 kilo som jag har nu. (Det ska bli intressant att väga mig hos barnmorskan på tisdag!) Jag börjar se fram emot förlossningen med skräckblandad förtjusning. Det ska bli så skönt att få ut ungen och slippa vara svullen, tjock och gravid men å andra sidan är det skrämmande med smärtan och hur jag kommer kunna hantera den. Jag ser det som ett nödvändigt ont som bara måste ske, men jag är rädd för förloppet.

Ork och humör

Ork och humör går upp och ner. I natt sov jag fasansfullt dåligt och det påverkar både min ork och min sinnesstämning. Det började med att jag behövde gå upp och kissa några gånger och fortsatte med att jag låg obekvämt och blev hungrig. Till sist gav jag upp och klev upp strax före kl.04 för att äta en macka och slösurfa. Medan jag satt vid datorn såg jag en man gå utanför fönstret som inte riktigt såg normal ut. Mina graviditetsskyddsinstinkter väcktes och jag följde honom med blicken. Han sneddade över parkeringen mot busshållplatserna och jag tänkte att det var nog inget konstigt med honom, han skulle väl bara med någon tidig buss till jobbet. Men så vände han och började gå på parkeringen igen bland bilarna och såg väldigt mysko ut, då anade jag att mina instinkter nog ändå hade rätt, det rör sig konstiga människor ute på småtimmarna.

Jazz-dotter

Jag höll på att krypa uppför väggarna idag, regnet bara faller ner och jag vill göra någonting, så vi stack till Liseberg för att lyssna på Magnus Lindgren Batucada Jazz. Riktigt skön jazz och Albertina bökade runt i magen av behag, hon kanske blir en jazzdiggande dotter? Efter konserten blev det en god våffla och sen köpte vi delikatesser från ICA Focus. Örtmarinerade kalamataoliver och gröna oliver samt Old Amsterdam-ost (den enda som var pastöriserad i ostdisken). Hemma finns redan jordgubbar och vattenmelon, festen kan börja!

Leka provdocka

Idag stod jag som provdocka åt ett företag ( www.dunssweden.se ) som gör barnkläder i retrotyger men som ska expandera till att även göra mammakläder. Kläderna var jättesköna och tjejerna som sydde dem var jätteduktiga, det märktes. Som tack för hjälpen fick jag ett presentkort på 200 kr i deras butik på Prinsgatan och det tackar jag för!

För övrigt känns det som att luften har gått ur mig. Jag har låg inspiration, ork och jag vill bara ta det lugnt - även om det känns tråkigt. Lågtrycket och det regniga vädret hjälper ju inte till heller, men som jag sa till min svägerska imorse - jag är tydligen aldrig nöjd, antingen är det för varmt eller så är det för regnigt och trist. Humm.. Kanske har det att göra mer med mitt tillstånd än det egentliga vädret? ;-)

Reka förlossningar

Idag tog vi bilen och åkte till Östra och Mölndal för att reka förlossningarna. Vi började med Mölndal och fann det enkelt att hitta. Ingång K, hiss K, våning 11 och ring på klockan. Känslan var trygg och bra trots pirr i magen. Sen åkte vi till Östra och att hitta parkeringsplats var inte det lättaste, det är ett stort sjukhus med massa folk och bilar och parkeringsplatserna var väl fyllda. Vi ställde bilen på den stora parkeringen längst bort och gick till byggnad två där kvinnokliniken och förlossningen låg. (När det väl är dags får väl E släppa av mig vid ingången för då är jag kanske inte så pigg på promenad direkt.) Vi gick in och det var inte bra skyltat utan vi funderade precis på att fråga informationen när vi började läsa på hisskylten som avslöjade att förlossningen fanns på våning ett. Vi tog hissen upp och möttes av en tråkig dörr som det stod förlossning på, och sen tog vi trapporna ner igen. Östra kändes inte alls lika bra som Mölndal, trots att Östra har sina fördelar (specialistvård och med fler rum på BB). Det är ett stort sjukhus och det kändes minst sagt läskigt. Jag försökte hålla mig rationell när jag pratade med E i bilen om hur jag resonerade, men när vi kom till ICA (för vi skulle handla) så började tårarna trilla. Känslan efter att ha besökt Östra kändes inte alls bra, förlossningen kändes skrämmande och det stora sjukhuset fick mig att känna mig så liten och maktlös. Jag har hört att det är en helt annan känsla när man kommer in på förlossningsavdelningen på Östra, men jag tror jag väljer Mölndal i första hand. Helhetsintrycket spelar stor roll för mig för att jag ska känna mig trygg, och det viktigaste är just att jag är trygg när det väl är dags.

Efter att ha suttit och gråtit ett tag på ICA's pakering en regnig måndag så köpte vi räkor och åkte hem och gjorde en riktigt smarrig räkmacka med massa majonnäs på. Albertina bökade runt lite extra i magen av ren glädje efter den omega3-kicken.

Ambivalent

Jag sitter och vaggar Albertina i maggen, det känns mysigt när hon ger respons på när jag rör magen fram och tillbaka. Samtidigt grips jag av en rädsla, snart är hon här och hur ska det gå? Vill jag det här verkligen? Ambivalenta känslor genomströmmar min kropp. Som typisk datanörd går jag och googlar på "gravid ambivalent" och får 22 700 träffar. Jag hittar två bra medicinska artiklar som bekräftar min misstanke, det är naturligt att känna ambivalens som gravid. Åter igen blir jag dock ledsen över att det talas så lite om det, tänk vad mycket lättare det vore ifall vi kunde tala öppet om det på ett naturligt sätt? Nåväl, samhället är som det är, tur att det finns google i alla fall! =)

Fest i Gräfsnäs

Min faster hade fest i Gräfsnäs för att fira sin 60-års dag igår. Även om jag inte hade fått något tillfälle att ta min tupplur under dagen utan bara vilat i bilen på vägen dit så mådde jag bra och var på glatt humör. Min kropp är stor och svullen men det kändes okej, jag hade en bra dag och det var skönt. Jag bara skrattade åt kommentarer som "du är lika fin som Janna" eller "du har större mage än Jannas så du kommer nog föda före henne". Janna är min kusin och vi är precis lika långt gångna så släktingar gillar att jämföra oss med varandra. De får gärna hålla på att jämföra oss och/eller komma med påståenden som de tror på, jag bara skrattar åt det. Naturen kommer visa hur det blir och vad jag har lärt mig utav naturen så är det att den gillar att överraska ibland, så den som lever får se..

Jag hade i alla fall en underbar dag bland släktingar och vänner, kom hem, somnade som en stock, svettades som en gris under natten och vaknade morgonen därpå trött som ett as. Precis som det ska vara! =)

Virka på Orust

Livet var rätt skönt idag. Jag satt mesta delen av dagen under ett parasoll på Orust och virkade på min bebisfilt till Albertina och solen sken. E klippte gräsmattan och svärföräldrarna pysslade med diverse annat runt sommarstugan, jag var ju för gravid för att orka med allt sånt. Istället fick jag dra på mig förklädet och ställa mig vid spisen men det var rätt soft ändå, trots att jag kände mig som en urtypisk kvinna. :-))

Frisbeegolf

Jag kastade inte men jag promenerade med E och en killkompis medan de spelade vid slottskogen. Jag hade en bra dag idag, hade både sovit gott i natt och sovit middag innan vi begav oss ut i den fina sommarkvällen. Dock blev en-timmes-promenaden snarare en joggingtur för mig då jag inte orkar med lika mycket som tidigare, men Albertina guppade säkert gott där inne i magen. De sista fem korgarna gick det riktigt långsamt för mig och jag tog varje tillfälle i akt att få sätta mig ner på en stubbe eller en stock. Myggorna hade kalasmiddag när de hittade mig, en extra blodfylld människa, vilken gourmetmåltid, 7-rätters! :-)

Sony Vaio VPC-F11S1E/B

Vi boar in oss genom att köpa en bärbar PC. Helt normalt eller? Det skulle säkert min barnmorska säga! :-D
Ut med den gamla stationära och det klumpiga stora bordet - här ska det rensas och röjas för att maka plats åt bebis, spyor och blöjor! :-)

Förlossningsrädsla

Idag träffade jag barnmorskan som är vidareutbildad psykoterapeut och har jobbat mycket med förlossningsrädda kvinnor. De har startat ett projekt att finnas till hands även inom primärvården och det tackar jag för. När jag ringde och bad att få prata med någon så undrade jag om mina tankar och min oro var "tillräckligt" för att få hjälp, men nu ångrar jag inte en sekund att jag gjorde det. Barnmorskan var hur proffsig som helst och mötet var verkligen givande. Jag lärde mig förstå vad mina rädslor grundar sig på och jag fick i hemuppgift till nästa gång att fundera på vad det är som gör mig trygg, något som sannerligen tål att funderas på.

Iskall vetekudde

Mitt huvud kokar i värmen, det känns som om jag är nära att få värmeslag och jag blir alldeles väck i huvudet (mer väck än vanligt alltså!). Jag fick dock ett bra tips om att stoppa min vetekudde i frysen och ha den över huvudet när jag vilar. Testade det idag och det var huuuur skönt som helst!

Botaniska trädgården

I eftermiddag hade vi en skön forumträff i botaniska trädgården. Solen lös men det var ändå inte för varmt, alldeles lagom, och min svarta klänning var perfekt (dolde stödstrumporna, haha). Men jag orkar inte med mycket numera, när jag kom hem var jag jättetrött - efter en lugn aktivitet! Mitt relativt lugna livstempo har blitt å bli än mer lugnare.

Imorgon ska jag till en barnmorska i Torslanda som är specialiserad på förlossningsrädsla. Efter senaste föräldragruppsträffen så väcktes min oro och rädsla inför förlossningen. Jag känner att jag behöver prata mer med någon professionell så jag kan slappna av mera och släppa på kontrollbehoven för det är kontrollbehovet som ställer till det. Det är lustigt hur en människa kan inrymma så mycket motsägelsefulla känslor och egenskaper. Jag är lugn men nervös, avslappnad men kontrollerad. Hur går det ihop? :-)

Valrosskänsla och panik

Dagen började med att jag satt och grinade över att jag är så stor, svullen och inte har något att ta på mig. Jag har några få favoritkläder som jag använder om och om igen och jag får tvätta ofta för att hålla dem fräscha. Jag svettas lätt och det begränsar också vilka plagg jag känner mig bekväm i, jag vill inte ha stora svettfläckar under armarna. Svarta, svala plagg känner jag mig som mest bekväm i. Att gå omkring i kvinnliga ljusa sommarklänningar med ett fånigt leende på läpparna är bara att glömma, jag vill ha svart! Dessutom har jag jättesvårt för att hitta kläder som sitter bra och som inte kostar multum, jag är så avundsjuk på de kvinnor som ser vilka plagg som passar och som hittar fina kläder att bära under graviditeten. Naturligtvis tycker jag att alla andra gravida ser så lyckliga, obekymrade och vackra ut medan jag är rena motsatsen.

Dagen slutade med att jag hade hittat två klänningar och en större, bekvämare bh. E hade till min stora glädje varit förstående och kört mig till Sisjön utan någon kommentar om jag verkligen behövde en svart klänning till.. :-)

Min arbetsterapeut

E lånade hem ett glidlakan från jobbet till mig för att underlätta för mig när jag ska vända på mig i sängen med stora magen. Det var jätteskönt att sova med den med tanke på hur ofta jag vände och vred på mig, det är sannerligen svårt att hitta en bekväm sovställning numera. Jag älskar min arbetsterapeut! :-)

varför ler de?

När jag möter kvinnor på gatan så ler de när de ser mig, är det för att:
- de är skadeglada för att de själva slipper vara tjocka och uppsvällda?
- de idealiserar sin egen tidigare graviditet som underbar?

:-D

Föräldragruppträff 2

Coca cola, en varmt konferensrum utan bra ventilation och att lyssna på en genomgång av förlossningssmärta är ingen bra kombination. Albertina sparkade oroligt i magen och jag kände mig helt svimfärdig innan pausen! När pausen kom så rusade jag först av alla till toaletten för att kissa och för att andas*andas*andas. En aning nedlugnad gick jag tillbaka och fann att de andra blivande föräldrarna i föräldragruppen stod och minglade runt fikavagnen som om det vore något mysigt grillparty! Jag kände inte alls för att knö in mig bland minglandet utan tog en kaka och ett glas vatten och försökte få lite energi för att orka med nästa timme. Nästa timme blev dock lite lugnare, förlossningsfilmen var väldigt bra och inte alls lika skrämmande som det var att lyssna på barnmorskans information innan.

När gruppträffen var över så promenerade jag och E hem och pratade massor om hur förlossningen kan bli och om våra olika roller. Det kändes otroligt bra att finna ro tillsammans och prata på ett kvalitativt sätt. Det är alltid lättare att prata när man promenerar tillsammans tycker jag. E ville att jag skulle skriva en lista åt honom vad jag önskar att han ska göra för mig under förlossningen. Jag som älskar listor satte mig genast och skrev ner mina tankar när jag kom hem. Jag känner mig så trygg med E så jag har inga tvivel om att han kommer vara ett fantastiskt stöd för mig vid förlossningen. Sen hur jag reagerar under förlossningen återstår att se (skriker åt honom eller kastar bullar på honom), men oavsett det så är han ändå underbar.

Känner inte mina händer

Idag var jag hos barnmorskan och jag vägde 82 kg! Hon såg dock att jag var väldigt svullen och sa att det är mest vattnet i kroppen som är orsaken till den senaste viktökningen. Mina händer är så svullna ibland så att de spänner och på natten har jag vaknat av att jag inte känner mina händer (riktigt läskig känsla). När jag sen rör på händerna så kommer känslan av tusen myror i dem, sen känns de normala igen för ett tag. Så länge vätskesamlingen i kroppen inte påverkar blodtrycket så är det okej, och jag hade 110/65 så det är ingen fara.
Jag köpte milt vattendrivande ört-te på vägen hem, ska testa om det funkar, för att vara svullen i sommarvärmen är ingen hit.

Svärföräldrarna

Svärföräldrarna vill inte veta vilket kön det är utan de vill att det ska bli en överraskning (något som jag har svårt att förstå men vi är alla olika). Grejen är den att det är skiiitsvårt att hålla det hemligt, speciellt när jag är varm och trött i huvudet. Vid två tillfällen har grodor hoppat ur min mun och jag har råkat säga "hon" och "vår dotter". Misstag som jag sedan har försökt släta över genom att låtsas som det regnar och fortsatt prata på som vanligt. Jag brukar inte ha så svårt för att hålla mig från att säga ogenomtänkta saker eller hålla hemligheter, men med ett trött gravidhuvud så är det jättesvårt. Men jag får se det som så att det är deras beslut att inte vilja veta. Vårt beslut var att vi ville veta. Jag kan inte ta ansvar för deras önskan att inte vilja veta, speciellt med tanke på omständigheterna. Om de har hört när jag har försagt mig så får de ta det, de förstår nog att det inte är min mening att röja hemligheten, utan att det bara blev så.

Boa in sig

Praktiken börjar närma sig sitt slut och "boa-in-sig"-impulsen börjar ta vid. Nu följer två veckors gemensam ledighet för E och mig innan sommarkursen börjar för min del (och jobbet igen för hans del). Jag har köpt 20 st tvättlappar från Ikea (älskar dem!) och är sååå sugen på att köpa snuttefiltar från snutten.se (shoppingnerv i kombination med boa-in-sig?). Jag ska tillverka en egen mobil att hänga över skötbädden och virkandet går sakta framåt. Jag hoppas att jag har energi att rensa och skapa utrymme för alla bebissaker under ledigheten, det skulle underlätta att frigöra mer space (hur jag ska lyckas med det nu då?). En sak i taget så kanske det lyckas... (Jag har en tendens att bli alldeles matt inför tanken på allt jag vill göra så att inget blir gjort! Haha!)

Orust

Orust blev en sköööön utflykt bort från praktik och vardag. E tog en fotosession på mig på Orust, bland sjuttioelva bilder blev en handfull lyckade. Det är inte lätt att få till ett bra leende när man är så rund i ansiktet. =D

Frukost under parasoll

Idag hade vi frukost under vårt nya parasoll. Jag har en känsla utav att jag kommer surfa, läsa, virka, lyssna på musik, leva under parasollet de närmaste två månaderna!

Nu ska vi iväg till Orust för att hjälpa svärföräldrarna att klippa gräsmattan, jag har en känsla där också - att det kommer vara E som får klippa medan jag sitter i skuggan.. ;-)

Varm i huvudet

Idag var vi på släktkalas, solen sken och det var 25 grader varmt. Jag höll mig i skuggan och njöt, tog det verkligen lugnt och struntade i den vackra solen, men ändå blev det för mycket mot slutet. Jag vet iofs inte om det var värmen eller något annat fenomen i kroppen (blodtrycket?) men mot slutet kändes huvudet tungt som bly och jag blev alldeles varm i huvudet. När vi kom hem så la jag mig med en kall blöt handduk runt huvudet som E fick gå och skölja med iskallt vatten emellanåt. Normalt? Ja, det skulle väl barnmorskan säkert säga.. ;-)

Studieuppehåll beviljat

Igår fick jag ett brev från universitetet där de bekräftar att min ansökan om studieuppehåll är beviljat, men för att få platsgaranti måste jag skicka in ett intyg att jag är gravid. Jag ringde universitetet idag och frågade vad det är för slags intyg de behöver. Svaret jag fick var att det räcker med att jag kommer upp till deras kontor och visar upp min mage så noterar de i sina papper att de har sett magen! :-)) Jajjamänn, visst kan jag gå upp till deras kontor i samband med seminariet nästa vecka och visa upp min tjocka mage. Nu råder det ingen tvekan längre att jag är gravid så rund och fin som maggen är! :-D

Muntliga rykten

Den här världen är ju för rolig, man kan aldrig lita på det man hör. Jag har hört från flera håll att det är en babyboom i sommar och nog har jag sett gravidmagar överallt. Men igår berättade en tjej i föräldragruppen att hon hade pratat med en barnmorska i Mölndal som hade sagt att det är lugnt i sommar? Babyboomen var i våras, i mars. Åter igen en lärdom att det man hör ska man ta med en nypa salt, för man vet aldrig vad som är sanningen.

Nu ska jag bege mig till praktiken i bil, förhoppningsvis inte en trafikfara med tanke på hur dåligt jag sov i natt.

Föräldragruppträff 1

Själva upplägget var väl okej på föräldragruppen men det var dödens hett inne i konferensrummet så jag var varm, svullen och toktrött. Hela två timmar satt vi inne i bastun och det var med nöd och näppe som jag överlevde tiden (överdriver lite, har en tendens att göra det när jag är trött). E var också trött och varm. Så vad gick vi igenom? Lite om graviditeten, vad händer innan förlossningen, när ska man åka in, vad ska man ha med sig till förlossningen och avslutningsvis massageövningar som mannen kan ge kvinnan för att lindra värk.

På vägen hem gick vi till Coop för att köpa mina cravings (chokladglass, skinkcrepês och naturligtvis mjölk). Inne i butiken träffade vi först ett par från föräldragruppen, sen ytterligare ett, så nog var det fler gravida som tänkte samma sak: Handla MAT! :-D

Svullna fötter

Jag har ett par sandaler som är riktigt goa och som har följt med mig många år, men nu för första gången måste jag släppa upp på spännena för fötterna har svullnat rejält i värmen. Det är nog åska i luften då värmen är riktigt tryckande, vore skönt om det small till senare idag. Till dess försöker jag ta vara på den lilla fläktande vind som finns och dricka massa vatten.
Ikväll är det äntligen dags för oss att vara med i en föräldragrupp på MVC, jag ser fram emot det även om jag har hört massa andra blivande mammor som sagt att de har blitt besvikna på träffarna. Men det skiljer sig från MVC till MVC, så jag får väl se hur våran är.

Sommarkväll i slottskogen

Idag kom den första sommarvärmen och jag blev klibbig bara av att röra mig ute, men det var det värt. Med perfekt tajming hade vi planerat en forumträff i slottskogen och vi började med att köpa kulglass och satte oss i gräset. Solen värmde så mycket så vi tjockisar förflyttade oss till skuggan där det var lite svalare. Vi avslutade kvällen med att köpa grekisk sallad och en lättöl, sen blev det en stilla promenad mot järntorget där vi skiljdes åt. En underbar sommarkväll, väl efterlängtad - dock väldigt svettig. :-)

Vill inte bli större!

Jag känner mig trött, tjock, klumpig och har sammandragningar. Trött i ryggen, kan inte ligga som jag brukar i soffan, har svårt att kliva upp ur soffan, måste rulla ut ur sängen. Listan kan göras lång. Jag fattar inte, det är två månader kvar och jag VILL INTE BLI STÖRRE! Det borde räcka med 7 månaders lång graviditet, vad tänkte naturen på när hon hittade på hur människor ska produceras? Inte tänkte hon på kvinnan iaf..

Slow motion

Allting går i slow motion nu. Bra dagar och dåliga dagar blir till fler dåliga (trötta) dagar. Igår kväll var vi båda trötta (jag misstänker att E drabbats av sympatigravidsymtom när han också är trött och sugen på diverse saker) så vi beslöt oss för att promenera till Burger King. Promenaden till BK gick långsammare än vanligt och promenaden hem, efter en crispy chicken meal, gick ännu långsammare - i slow motion! Jag kände mig som en gammal gumma som ansträngde sig för att komma hem i något sånär rimlig tid. Fel av mig! Gamla gummor har nog accepterat ett lugnare tempo, det har inte jag gjort ännu, utan hjärnan tror fortfarande att jag ska klara av att gå i samma takt som innan men magen säger nej. Gick jag för fort så fick jag antingen håll eller sammandragningar, så det var bara att ge efter och gå med myrsteg.

Idag ringde jag min handledare och berättade hur jag mådde, hon sa "jag tycker du har gjort det du ska göra under praktiken så stanna hemma du och sköt om dig om du behöver det, och vill du komma in så är du välkommen att göra det.” Jag rördes nästan till tårar, så gulligt sagt! Nu ska jag vila och idag blir det inga duktiga ärenden på stan, utan bara vila som gäller!

Kårexpedition och kjol

Jag stannade hemma från praktiken idag för att vila efter den jobbiga natten. På eftermiddagen tvingade jag iväg mig på ärenden på stan trots att jag var trött, men när ska de annars göras? Jag åkte in till kårexpeditionen för att hämta ut väl behövda pengar för mina kursböcker som sålts, sen satte jag mig på skolans café för att äta en lika väl behövd biskvi och dricka en kopp kaffe. Jag tog upp min bok "att föda" och började läsa, vilket jag upptäckte rätt så snart inte var en så bra idé. Tårarna var nära när jag läste om förlossning och bebisen rörde sig extra mycket i magen. Jag slutade läsa efter ett par sidor och njöt av att bara få sitta och dricka kaffe istället. Därefter promenerade jag ett kvarter till en mammabutik för att hitta en sval kjol. Jag börjar redan bli desperat i värmen då jag svettas lätt och benen svullnar. Jag hittade till slut en alldeles för dyr kjol med en prislapp jag inte kan avslöja för E (men han kommer väl få reda på det iaf), men det finns inget pris som är för högt för min desperation. Kjolen var lång, svart, sval och dolde mina stödstrumpor samt passade till mina sköna gympadojor. Jag skiter i att det bara är två månader kvar till beräknad förlossning, jag kommer använda kjolen mycket har jag en känsla av! Nu ska jag vila igen då jag är helt slut efter dagens äventyr, jag orkar inte så mycket numera utan jag får ta allting mycket lugnare nuförtiden.

räkbebis

Jag drömde så intensivt om bebisen i magen i natt så att jag till slut vaknade. Hon rörde på sig så mycket så att det näst intill var obehagligt, eller det var obehagligt! Det kändes som att hon skulle krypa ut på egen hand! Alldeles svettig klev jag upp för att kissa och här sitter jag nu och dricker mjölk för att snart försöka gå och lägga mig igen. I drömmen så pratade svärmor och några andra människor om olika bebisar. Det fanns räkbebisar, krabbebisar och bebisar som hade en i-pod och en fotboll med sig inne i magen för sin egen underhållning. Drömmen började bli lite läskig så därför vaknade jag. Jag var helt övertygad om att jag skulle föda så mycket som hon rörde på sig!

Helt väck

Trött som bara den. Ena timmen kan jag känna mig hyffsat pigg för att nästa timme vara helt väck, kanske lika bra att säga att jag oftast är trött för det är ju så det är numera?

Vi var hos E´s föräldrar i eftermiddag och de vill inte veta vad det är för kön utan de vill att det ska bli en överraskning men det är inte lätt att hålla det hemligt. Jag råkade försäga mig vid middagsbordet, trött som jag var, och sa "hon" när svärmor frågade mig om bebisen sparkade. Det är nog inte lätt att hålla det hemligt när en del vet och andra inte vill veta. (Det var blandat med massa släktingar på middagen och det är klart att det blir en del prat om bebisen i magen.)

Den sista timmen var jag så mosig i skallen av värme och trötthet så jag reagerade inte ens på när E frågade om vi skulle åka hem. Jag bara hummade till svar, satt kvar vid bordet och stirrade tomt framför mig. :-))

Nästäppa

Kroppen är allt bra lustig.. "Humm.. Låt se, jag är gravid, det är nog bäst att jag låter slemhinnorna i näsan svullna så jag knappt kan andas.." Logiskt? Nope!

En vägg av trötthet

Jag har gått in i en vägg av trötthet. Jag gråter allt oftare om kvällarna av ren trötthet och för att magen är spänd som en basketboll med sammandragningar. Om någon skulle fråga mig en kväll som denna så skulle jag direkt avråda kvinnor från att bli gravida! Fråga mig en annan dag så kanske jag svarar att det är mysigt.. Just nu vill jag bara sova sova sova.

Virkat mormorsruta!

Idag har jag fått min första lektion i att virka av min svärmor och virkat min första mormorsruta i hela mitt liv, det här är ett historiskt ögonblick! Vänner och familj som känner mig sen innan tror nog att jag har blitt helt galen, jag som alltid avskytt allt vad sy-virka och sticka heter! Graviditetshormonerna är helt tossiga! Det ska bli spännande att se vad detta nya kapitel i mitt liv leder mig till.. Kanske blir jag t.o.m. vän med symaskinen? (Men nej, jag skulle inte våga sträcka mig så långt i mina tankar, det känns näst intill omöjligt!) :-D :-D

Sammandragningar

Idag har jag lärt mig vad sammandragningar är. Tydligen har jag upplevt det tidigare utan att ha vetat om att det var det. Kramper i magen och stenhård magge, det är magen som tränar på sammandragningar. Då det här är nytt för mig så är det väl bra att magen också tränar inför uppgiften som ska genomföras den 19 juli. Träning ger färdighet, eller vad brukar man säga? ;-)

Inte lättfrusen längre

Igår när jag skulle till barnmorskan så blev jag så varm så att jag tog av mig både den tunna vårkappan och koftan. När jag stod vid hållplatsen i bara t-shirt så märkte jag att jag var typ den enda som stod i t-shirt, alla andra hade jackorna på sig i skydd mot den kalla vårvinden. Det kändes väldigt ovant att jag, som brukar vara så lättfrusen, står där i bara t-shirt. Jag bävar för sommarvärmen, hur ska jag klä mig då för att inte svettas ihjäl? Tips mottages tacksamt om hur man håller sig sval i värmen!!!

turkisk yoghurt

Min kollega frågade om jag har några cravings och jag tycker alltid att det är lika svårt att svara på det, men så kom jag på att jag äter mjölkprodukter i mängder. Senast tog jag en hink turkisk yoghurt och bara slevade i mig. Hon tyckte inte att det lät gott. Jag förstår inte, det var ju huur gott som helst! ;-)

karatesparkar

Albertina har varit förhållandevis lugn i magen tycker jag, hon har rört sig mer och mer men ändå hållit sig rätt så sansad, men nu har hon börjat med karatesparkar! Jag satt idag vid lunchen och småpratade med mina kollegor när jag plötsligt känner en karatespark från magen. Det kändes som att magen skulle gå sönder av sparken, jag fick en väldigt obehaglig känsla för en kort stund tills jag lugnade ner mig igen, som tur är magen och huden väldigt flexibel!!

Vår bebis

Det är så mysigt att sitta i soffan tillsammans, med E´s hand på min mage. Inuti rör sig vår bebis som vi har skapat, finner inga ord förutom att ögonen tåras inför det stora som väntar oss.

Skyddsängeln

Lyssnade på Maja Gullstrands låt "Skyddsängeln" och tårarna bara trillade, så underbar text!

Du lilla vän, hur kan du vara så underbar?
Jag ser på dig, och aldrig tröttnar jag, nej.
Var inte rädd, fastän natten är mörk ibland.

En skyddsängel håller din hand.
Jag lovar dig, hon finns med dig, i all evighet.
Jag lovar dig, hon skyddar dig vid din väg.
Och om du någonsin tvivlar, blunda, och hör hennes röst.

Din kind är len som om det vore ett rosenblad.
Din blick är varm och allt du ser på blir guld.
Och dina läppar, de har amor svarvat magnifint.

En skyddsängel håller din hand.
Jag lovar dig, hon finns med dig, i all evighet.
Jag lovar dig, hon skyddar dig vid din väg.
Och om du någonsin tvivlar, blunda, och hör hennes röst.

Här står jag mitt i livet och ser allt vad som sker.
Ett underverk, så underbart och underligt.

Jag lovar dig, hon finns med dig, i all evighet.
Jag lovar dig, hon skyddar dig vid din väg.
Och om du någonsin tvivlar, blunda, blunda, blunda...

Du lilla vän, hur kan du vara så underbar?

Provhytt

Jag har funderat på att lägga upp en bild på min mage och jag bestämde mig för att lägga upp den värsta (haha)! Den här bilden är tagen i en provhytt i slutet av förra veckan och jag kan ju meddela att det inte blev något shoppat efter den provningen. ;-)

(När bilden togs hade jag gått 27 fulla veckor och några dagar.)

Oombedda råd

Oombedda råd och kommentarer börjar komma från folk. I helgen var E och jag på en fest där majoriteten av kompisarna är föräldrar sen några år tillbaka. Vi fick en 14-månaders unge nedslängd i knät på oss och så satt resten av kompisarna och flinade att "nu får ni börja träna". Öhh, jättekul när alla sitter och observerar en.. NOT! Ungen var iofs en jättesöt flicka som var snäll som en docka men själva konceptet gillade jag inte. Jag väljer gärna själv när jag vill gulla med andras barn och inte. Sen kom massa kommentarer om vad som väntar oss och avslutningsvis sa de sjuttioelva gånger (överdriver lite) att det är sååå roligt med barn. Det kändes nästan som att de försökte övertala sig själva när de hade upprepat det för femte gången??

Vi tar det som det kommer, vi har varken romantiska idéer om att det kommer bli sååå underbart eller att vi målar fan på väggen, så vi behöver inte alla dessa kommentarer - men de kommer ändå. Det är väl bara vänja sig, det verkar vara en psykologisk naturlag då de flesta väntande får stå ut med den här proceduren. Jag undrar bara om man slipper råden och kommentarerna när man väl fått barnet eller om de "mer erfarna" fortsätter att hagla sina råd över en?

Mammakänslor

E kom hem efter att ha spelat fotboll med några kompisar och hade stukat foten. (Tokig som han är så cyklade han ändå förbi Coop för att köpa mjölk och yoghurt till mig som han lovade innan, min älskling.) Jag översköljdes av mammakänslor och ordnade så att han fick sitta ner i fåtöljen med foten på tillhörande fotpall, hämtade en binda så han kunde linda foten med den, ställde bordet lite närmare så han kunde komma åt fjärrkontrollen/kvällsmålet och drickan samt vinklade TV:n så han kunde se bättre. Jag såg att han blev lite generad av all min uppståndelse men han får väl lov att vänja sig när mammahormonerna virvlar runt i min kropp. =)

Pamplemousse

Jag bara skrattar när jag ser foton på mig själv, jag ser ut som en pamplemousse i ansiktet med ett rött streck till mun som ler. (Pamplemousse är det enda ord jag kommer ihåg sen franskalektionerna i skolan och betyder grapefrukt.) Jag frågade E om jag uppfattar mig själv rätt och han svarade diplomatiskt att jag har svällt upp ganska mycket bara de sista veckorna. Det paradoxala när man samlar vatten i kroppen är att man ska dricka mer vatten, men minska på salt och socker. Jag har saltat maten lite extra på sistone (med Seltin mineralsalt) så att kroppen ska få mineraler och på så sätt kanske kunna förebygga kramper i vaderna, men nu ska jag sluta salta. Det är inte lätt att få en hälsosam balans men det viktigaste är väl att äta hälsosamt, dricka vatten och röra på sig. Få se om jag lyckas med det de tre sista månaderna.

Opraktiskt

Det är en opraktisk lösning som naturen har hittat på för människans förökning. En kvinna ska gå omkring i 9 månader och vara trött som stryk och bli tjockare och tjockare. Nej, jag tycker att vi borde fått samma lösning som kängururna. Tänk att ha en ficka på magen, ut kommer en liten larv (kan inte vara så smärtsam förlossning m.a.o.) som själv får klättra in i magfickan. Där får den lilla ungen ligga och växa till sig medan mamman sköter sina vanliga sysslor. Lite jobbigt med fickludd kanske men det finns väl baksidor med allting.. ;)

(H)järnbrist igen?

Tanken slog mig ifall jag har fått järnbrist igen? Igår så träffade jag andra gravida kvinnor på ett forumfika och en av dem sa att hon nu måste ta järntillskott både morgon och kväll. Det kan mycket väl hända att mina järnvärden har sjunkit igen (jag har börjat känna igen symtomen), speciellt med tanke på att jag har slarvat med tabletterna på sistone. Dessutom, när jag har börjat lära känna min kropp, så tror jag att min kropp reagerar fortare med symtom på järnbrist än vad andra gör. När jag för länge sen berättade för min barnmorska att jag hade fått järntabletter utskrivet av min husläkare så sa hon att de inte skulle ha skrivit ut järntabletter för de järnvärdena för det är heeelt normalt med järnbrist för gravida kvinnor. Denna gången ska jag trycka på att jag minsann vill ha mer järntabletter ifall mina värden har sjunkit igen för livet blir ju outhärdligt tröttsamt när det känns som att jag går på knäna av trötthet. Om enkla små järntabletter kan åtgärda det så varför inte sätta in det? Jag är jättenöjd med min barnmorska men just på det här området så tänker vi olika.

Hungrigare

Tröttare.. Hungrigare.. Jag äter mer (oftare) nu så det ska bli intressant att väga sig hos barnmorskan nästa gång, hehe. Jag behöver även sova mer och på sistone har jag inte lydigt gått och lagt mig i tid. Det känns så trist att gå och lägga sig vid barntid (typ 20.30) så jag går och lägger mig närmare 22, det är ett pris jag får betala dagen efter. Som tur är finns det både mat och möjlighet till raster på min praktik så det brukar ordna sig, men egentligen borde jag tänka mer på att ta hand om mig själv. Jag har t.o.m. slarvat med att ta mina järntabletter på sistone, men det är väl så det är. Jag kan vara duktig och ta hand om mig själv i en period men sen så börjar jag slarva för att senare åter igen bli duktig(are).

Nedstämd

Det talas inte mycket om nedstämdhet under graviditet. Det skämtas om gravida kvinnor som gråter lätt och om humörsvängningar, men talas inte om det på det sättet att det faktiskt är vanligt med nedstämdhet under graviditeten. Gravida kvinnor förväntas vara lyckliga och hur lätt är det då att erkänna att man ibland känner sig olycklig och nedtyngd? Idag känner jag mig inte alls med på noterna, jag skulle helst av allt bara vilja åka hem och dra täcket över mig, men jag vet hur trist det är. Jag skulle mest av allt behöva sitta med en god vän och bara vara, någon som kan ta det att idag är jag ledsen. Bara vara.

Aj aj aj

Idag var ingen bra dag, inte i kroppen i alla fall (bra dag annars då solen sken och det var givande på praktiken). Magen kändes spänd som en bowlingkula, som en växande bowlingkula, och ryggmusklerna värkte. Jag visste inte hur jag skulle sitta mot slutet av dagen utan att bli tårögd, på något mystiskt sätt klarade jag mig igenom hela dagen på praktiken och nu är jag hemma igen. Ikväll blir det vila, ryggövningar och inoljning av maggen. Något annat tips vet jag inte hur jag ska må bättre i kroppen, det vore himmelskt att ha ett badkar och lägga sig i ett varmt bad men tyvärr så har vi bara dusch. Jag får ta hand om mig själv extra ikväll och flörta mig till en ryggmassage av E.

Alien i ballongmage

Den senaste tiden har jag inte bara känt Albertinas rörelser utan även sett dem. Det är helmysko och helmysigt att få betrakta magen när den rör sig av bebisens rörelser, något som jag tyckte var smått äckligt på andras gravidmagar (läs: läskigt) men nu när det är i min egen så är det såååå mysigt! :-D

Ta på min mage

Min mage har växt så det knakat och den är tydligt rund och fin. Idag var första gången som två personer tog på min mage. Jag utstrålar annars en lätt reservation så det har väl inte hänt tidigare vad jag minns (jag börjar bli senil också) men idag hände det. Först så var det en medelålders kvinna på praktiken som inte hade sett mig på några veckor och som på ett naturligt sätt kommenterade med sann glädje min mage och sträckte ut handen för att röra vid den. Det skedde på ett så naturligt sätt så jag fann situationen som helt okej. Någon timme senare så gick jag för att hälsa på två personer som nyligen flyttat in på boendet varav kvinnan frågar om jag är gravid och sträcker ut handen för att röra vid min mage, det kändes inte okej. Jag har ingen relation till kvinnan och så ska hon plötsligt röra min mage? Då jag vet att kvinnan har problem så ville jag dock inte uppröra henne utan backade lite grand och började prata om annat för att avleda fokuseringen på min mage. Jag kanske får räkna med att folk vill ta på min mage men det beror helt på situationen hur de gör. Hur som helst är inte okej.

Nattmat

Jag var färdig för sängen kl.20 igår kväll men gick och la mig kl.21. Sen sov jag obekvämt fram till midnatt när jag vaknade och kunde inte somna om. Jag hade legat och känt mig obekväm större delen av min sömn, det kändes som att magen växte under natten och jag visste inte hur jag skulle ligga. Efter en stund klev jag upp och det var tur att vi hade mjölk och havrefras hemma för jag var så hungrig. Det börjar bli vanligare med behov av något att äta mitt i natten och det vore katastrof ifall vi inte hade något lämpligt i kylskåpet! Jakten på en ny (begagnad) kombibil fortsätter och det vore skönt om vi hittade vår bil snart, det är ett himla släpande med matkassar utan bil när mina begär växer sig större. Måsten att ha hemma är: Mjölk, mild lätt yoghurt, havrefras, banan, äpplen, choklad (ibland chips), Grappo, kvisttomat (ibland röd paprika) och ost.

Shoppingrus på Ullared

Idag hade jag och min goa kusin planerat att åka till Ullared, naturligtvis vaknar jag strax efter 04.00 och kan inte somna om så jag var lite orolig över om det här skulle bli en sån dålig dag då jag är fasansfullt trött, men det gick bra. Vi kom till Ullared strax över 08 och det var en strålande fin söndagsmorgon. Folk hade nog planerat andra saker för den fina vårdagen så det var inte så mycket folk vilket var jätteskönt. Det var svårare än jag trodde att shoppa bebiskläder, det är som en helt ny värld att sätta sig in i. Vilken storlek ska jag köpa och hur mycket av varje plagg? Jag rådfrågade min kusin en hel del då hon har en liten bebis hemma på knappt 1 år, utan henne hade jag varit helt villrådig! Jag har nog aldrig varit så länge inne på Gekås som denna gången och jag blev rejält trött runt kl.11-12, men strax efter 14 var vi klara. Vi packade bilen full och satte oss på en uteservering där jag avnjöt en Ceasarsallad med betoning på njöt. Solen värmde underbart gott och vi kunde sitta i linne och lapa sol samtidigt som vi vilade våra trötta fötter och ben. Lite färg i ansiktet och fräknar fick jag och sen åkte vi hem mycket nöjda och belåtna. Det var en mycket lyckad shoppingdag med gott sällskap och massa bra bebis-basgrejer som jag fyndade. Albertina kommer sannerligen få växa upp med Ullared, det känner jag på mig! :-D

Positiva saker med graviditeten

Att jag har nio månader på mig att planera, fantisera och drömma.

Jag har en perfekt orsak att skämma bort mig själv.

Det är okej att gå upp i vikt.

Känna bebisens första rörelser.

Njuta av att än så länge så kan jag sova länge på helgerna.

Få större, fylligare bröst.

Äntligen får jag något mer än krukväxter och katter att pyssla om.

Det är helt legitimt att ge efter för mina choklad- och chipsbegär.

Att få massage när jag är spänd i axlarna.

Att massera in magen med len mandelolja.

Gå på promenader tillsammans med E – bra för oss alla tre.

Att få gråta som en galning utan att ses som en galning.

Att vara tacksam över att jag mår hyffsat bra ändå, njuta av bra dagar.

Att välja bebiskläder, eller kanske bara titta i affärer.

Skriva en graviditetsblogg(dagbok) för framtiden.

Att be E fota min växande mage - roligt att spara och titta på längre fram.

Att ligga i sängen tillsammans och veta, att vi har skapat ett helt nytt liv!

Njuta av sånt som kommer att bli svårare att göra i framtiden.

Veta att mitt liv, från och med nu, i stort sett aldrig mer kommer bli enformigt.

Spekulera kring namn - ska hon heta Albertina, Sara eller Freja? *)

Fundera på hur bebisen kommer att se ut.

Drömma om vad det är för individ som kommer till vår familj.

Att titta på min mage och föreställa mig att det finns en liten människa därinne!

Att titta på ultraljudsbilden och drömma.

När E känner bebisen röra på sig i min mage eller när han pratar fånigt med magen.

Att köpa kramdjur/leksaker till bebisen.

Planera barnkammaren.

Åka till Ullared och shoppa inför bebisens ankomst.


*) Namnen är exempel - inga seriösa förslag.

Albert är en flicka!

Haha, naturen är för underbar med sina överraskningar, det blir en FLICKA! :-D På vägen till barnmorskegruppen slog E och jag vad om en puss vad det är för kön, jag trodde en pojke och han trodde en flicka (eller sa flicka bara för att säga det motsatta, han hade ingen direkt känsla för vad det kan vara). När vi väl var på ultraljudet så visade barnmorskan bebisen ur alla möjliga vinklar och förklarade tydligt vad det var vi såg på skärmen. Nu hade (ja, nu kan vi ju inte kalla henne för Albert längre) hon växt sig större så hon rymdes inte längre på ultraljudsbilden. När vi såg hennes ansikte i profil så sa BM spontant att hon hade E´s näsa. Jajjamänn, instämde vi båda, det såg vi redan på rutinultraljudet. :-D När BM kollade bakdelen på bebisen så sa hon utan tvekan att det var en flicka. Jag var skeptisk, kunde hon verkligen se det med en sån säkerhet? Jag frågade hur säker hon var på sin sak och hon sa att det var mycket säkert (det syntes ingen snopp eller testiklar alls på bilden). Hon förklarade vad det var hon såg och då kunde jag också se det. Självklart blev jag glad men jag har så länge varit inställd på pojke så jag blev alldeles ställd. Det var först när jag kom till praktiken som det sjönk in, vi får en flicka. Jag satt under personalens morgonmöte och kunde inte tänka på någonting annat än flickan i magen, jag blev alldeles rörd och ögonen tårades. Samtidigt som jag kände överrumplande glädje så kände jag en rädsla, kommer jag kunna vara en bra förebild för vår dotter? Allvar blandades med glädje, glädje blandades med allvar. Jag kan inte koncentrera mig på någonting annat just nu, jag är som i ett rus av känslor, jag är definitivt inte här och nu! Vi får väl se när jag landar ner på jorden igen.. :-D

Gråtattack

Jag var toktrött igår och kvällen slutade med att jag började tokgråta när jag skulle borsta tänderna. E kom in i badrummet och undrade hur det var och jag svarar mellan tårarna som forsar "jag avskyr den där tidningen!" och kastar den på golvet. Jag syftar på "föräldraguiden", en tidning som vi fick hem gratis tillsammans med Ikeareklam till föräldrar, "den är så dum!". E har svårt för att hålla sig för skratt och jag både skrattar och gråter hejdlöst, men mestadels gråter för jag är så trött. Det jag menade var att tidningen som jag hade läst lite i skrev bara om idylliska gullegullhistorier om graviditet så man höll på att kräkas. E tog bort tidningen från min åsyn och jag snyftade klart, sen fick jag lite massage, E kände på Albert som möblerade om inne i magen och sen somnade jag som en stock.

Jag vaknade som ett barn inför julafton imorse för idag ska vi till barnmorskegruppen för könsbestämningen, det känns så spännande (även om jag med flera tror att det är en pojke). Det ska bli kul att få det bekräftat - eller avfärdat! :-D

Viktuppgång och chips

Jag var hos barnmorskan idag och hon tog lite blodprover, kollade blodtrycket, lyssnade på barnets hjärtslag etc. När jag vägde mig så vägde jag 75 kg och med tanke på att jag vägde 63 innan graviditeten så har jag alltså redan gått upp 12 kg!! Haha, jag ser det framför mig hur jag kommer vara stor som en tunna i sommar! Men så kollade jag i tidigare inlägg på min blogg och läste att för en månad sen vägde jag 73 så jag har bara gått upp 2 kg den senaste månaden. Den accelererande viktuppgången kanske har stagnerat lite och det är ju en tröst.

Min barnmorska för övrigt är en väldigt mild, naturlig och vettig kvinna och det känns bra. Vi pratade, skrattade och hade väldigt trevligt under besöket. Förutom när hon skulle ta blodprov och inte hittade något bra blodkärl i armvecket att få blod ifrån, då kändes det som att jag plötsligt bara ville börja lipa där jag låg på britsen, men det vände rätt fort när jag sen blev glad/trött istället när det var överstökat.

Senare på eftermiddagen åkte jag och E och kollade in en Volvo V50 på en bilfirma. När jag stod vid busshållplatsen och väntade på bussen som E var på så passade jag på att mula i mig en liten påse chips. Jag märkte att några människor tittade på mig men jag brydde mig inte. Jag är gravid, tjock och det är helt okej att stå och mula i mig chips! :-D