Heliumballong och kramper

Jag börjar vänja mig vid de flesta åkommor och oroar mig inte så lätt när jag tänker på att "aaaallt är normalt". Men samtidigt så känns det frustrerande då det inte är kul att dras med olika åkommor utan att få några konkreta råd hur man kan åtgärda dem. Jag skriver ner frågor inför mitt besök hos barnmorskan men jag kan höra hennes röst redan nu "det är normalt". Jag drar en liten uppgiven suck men jag kommer samtidigt inte dra mig för att ställa mina frågor. Hellre ställer jag mina frågor än låter bli, det finns ju en liten potentiell chans att hon har något konkret råd att ge, och finns det en chans så finns det hopp.

Det jag tänker på nu främst är att jag så lätt får kramp i vaderna. Till en början var det bara vissa nätter men nu får jag kramp även vid promenader. Det är inte skönt. Jag har lärt in en reflex om natten att vinkla upp foten så fort jag känner minsta antydan till kramp, det brukar lätta efter ett tag, för annars gör det så ont så jag bara har lust att skrika och gråta rakt ut i natten. Idag när jag promenerade i rask fart till bussen så kände jag hur ont det gjorde i vaderna, jag måste ha sett ut som en stelbent anka där jag rusade fram för att hinna med bussen!! När jag väl kom på bussen så satte jag mig genast och vinklade upp båda fötterna, tack och lov så släppte krampen efter några (långa) minuter.

En annan grej är att min mage har börjat kännas som en heliumballong. När jag sitter ner så känns det skönt att vila ena armen på magen för att trycka ner magen lite för det känns som att den trycker för mycket uppåt annars. Albert har säkert världens heliumparty där inne!! :-D

Avbrutna nätter

Jag har vant mig vid Alberts bufflande och sparkande, det sker oftast på kvällen när jag har lugnat mig och kommit ner i varv. Det är klart att han måste gymnastisera lite för annars skulle han ju bli stel av att ligga i samma läge så länge?

Jag får vara glad numera om jag får sova en hel natt. Jag är lättstörd (vaknar lätt), blir kissnödig mitt i natten eller som i natt; blir hungrig. Jag vaknade av bara en tanke "jag måste ha en banan!". Som tur var så hade jag banan hemma så det var bara å stiga upp och börja äta. Jag hoppas den natten aldrig kommer då jag bara måste ha sushi, för då blir det liiiite svårare. ;-)

Förkyld över en natt

Natten till i fredags när jag knappt sov en blund kände jag att det började klia i halsen. Jag stannade hemma från praktiken i fredags men det var mest pga sömnbristen och att min gravida kropp var helt knäckt, trodde jag, men imorse när jag vaknade så var förkylningen ett faktum. Jag har börjat hosta upp äckliga slemmiga saker och känner mig helt väck, snacka om en förkylning som kom över en natt. Jag hoppas att den försvinner lika fort som den kom, jag ska ta det lugnt i helgen även om jag är bjuden på en tjejmiddag ikväll. Det är bättre att krya på sig ordentligt inför påskhelgen då min mamma kommer (vi träffas ju inte så ofta då hon bor drygt 40 mil bort). Så, det blir massa kall och varm dryck, antioxidanter och glass i helgen! E steker bacon till äggröran så dagen börjar med en rejäl frukost iaf. =)

Alberts första bus

Jag behövde verkligen sova i natt inför ett utvärderingssamtal på praktiken men ödets ironi såg till att det inte skedde. Jag kunde bara inte somna. Jag låg och vände på mig stup i kvarten, försökte ligga still och finna ro men det gick inte. Jag ville inte titta på klockan för jag visste att det skulle bara stressa mig, så jag låg och försökte ta det lugnt fastän natten kändes låååång och tråkig. Jag tände lampan och läste halvhjärtat ur en pocketbok om graviditet, blev trött och försökte somna igen men då satte Albert igång. Jag kände tydligt hur han ihärdigt sparkade på min urinblåsa, tja, vad ska man göra? Skratta eller gråta? Jag bestämde mig för att skratta åt eländet och steg upp för att gå på toa, det var Alberts första bus gentemot sin mamma - helt klart!!! *Argghh* :-D

chokladmousse

Jag blir så trött på mig själv. Jag klarar inte ens av instruktionerna bak på chokladmousse-förpackningen! Det finns en tydlig bild med två påsar pulver och 2 dl mjölk men jag vispar ihop mjölken med en påse. Efter en halvtimme i kylen så har det svällt pyttelite och E meddelar att det är nog bara å slänga å börja om på nytt. Det finns inte i min värld att jag orkar göra det, jag vill ha chokladmousse NU! E ställer sig snällt och vispar ihop rätt mängd åt mig medan jag med tårar i ögonen konstaterar att jag inte bara är dålig på att läsa enkla instruktioner utan har även grisat ner hela köket. Det är chokladpulver över hela köksbänken och chokladstänk på kakelväggen. Stor suck. Jag somnade sen en stund i E´s knä i soffan, vad orkar man göra när t.o.m. en chokladmousse är emot en?

kaffemoster

Med mina mått mätt så har jag blivit en kaffemoster. Först tog jag en halv kopp kaffe med massa socker i ett desperat försök att bli kvitt graviditetströttheten som lamslog mig. En halv kopp kaffe blev nästan en hel kopp kaffe per arbetsdag och jag började sakta tycka att det t.o.m. är gott. Förut tyckte jag bara att svart kaffe doftade gott men smakade beskt och gav en äcklig eftersmak, men det har ändrat sig, färskbryggt kaffe är gott. Idag drack jag två koppar kaffe då dagen gick i ett och jag hade sovit lite dåligt i natt. Utvecklingen är skrämmande, ska jag förvandlas till en kaffemoster när jag tidigare var en stolt kaffemotståndare? Men samtidigt så kan jag instämma i vad min mamma sa till mig "hur kan du vakna på morgonen utan kaffe?". Ja, kaffe kanske är det enda giftet som finns att ta till när jag står i tröskeln till att bli mamma? Jag försöker dock hålla kaffedrickandet i en låg konsumtion då jag dels inte får dricka mer än tre koppar kaffe per dag enligt barnmorskans rekommendationer och det dels inte är så bra att dricka kaffe när jag sen ammar. Men jag har det under kontroll. Tror jag. ;-)

lättstörd

Jag hoppas det här inte är något som jag får dras med under resten av graviditeten (eller mammatiden) men jag är så lättstörd under natten. Förut brukade jag sova som en stock men nu vaknar jag lätt av minsta lilla ljud eller annat som stör. I natt vaknade jag av att E mumlade och undrade om han hade stängt balkongdörren, sen somnade han om som en stock medan jag låg och oroade mig ifall den faktiskt var öppen (jag var för trött för att gå upp och kolla). Senare under natten stördes jag av min egen andedräkt som var förfärlig! Jag steg upp, passade på att kissa, gurglade vatten och drack ett stort glas bubbelvatten. Samtidigt kollade jag att både kattfönstret och balkongdörren var stängd. Småtimmarna fortsatte ändå med att jag vaknade titt som tätt så när jag väl skulle stiga upp så var jag inte så utvilad och fräsch som jag hade velat. Morgonillamåendet sätter in när jag är så trött men det som är värre är väl yrseln som gör att jag har svårt att koncentrera mig här och nu. Ja ja, nu väntar en ny dag och det är fredag så det är väl bara att greppa tag i den här dagen så är det snart helg med förhoppningsvis massa vila.

Kroppen reagerar kraftfullare

Jag sov inte så djupt/bra i natt, större delen av natten låg jag medveten och hade svårt för att gå ner i drömläge. Jag funkade bra fram till mitt på dagen ungefär men sen kände jag att jag måste ta en rast och lägga mig ner och vila, men jag fick ingen ro. Efter att jag hade fått i mig lunch så sänkte sig en enorm trötthet över mig igen och jag gick å la mig igen, men fick åter igen ingen ro - jag var för övertrött. Rastlös försökte jag sätta igång med att uppdatera pärmar på praktiken, fick det gjort med nöd och näppe men var helt slut i kropp/huvud/psyke. Tredje gången gillt försökte jag vila men tröttheten var övermäktig, likaså rastlösheten, så jag frågade föreståndaren om jag kunde gå hem tidigare. Till min stora tacksamhet hade han redan sett hur trött jag var och sa att jag självklart fick gå hem tidigare. Gott. Det är helt otroligt vad kroppen reagerar starkt på en dålig nattsömn. Jag fattar inte hur kvinnor med "riktiga" jobb (som inte har praktik och snälla medarbetare som jag har) orkar med? Helt otroligt! Alla kvinnor borde få en arbetslättnad som gravida, om män vore gravida så hade det redan funnits en lagstiftning om det i arbetsrätten - det är jag helt övertygad om!

Google lugnar

Igår spände magen jättemycket, visste inte hur jag skulle sitta eller ligga för det kändes så obekvämt. Idag så högg det till rejält i höger sida i magen. Fundersam då det är min första graviditet och jag vet inte hur det kan kännas så satte jag mig framför datorn och googlade på det (jag läser bara tillförlitliga källor). Hittade svar att det är ligamentsmärtor när livmodern växer. Skönt med Google, jag fattar inte hur kvinnor gjorde förr i tiden för att få lugnande besked? De kanske pratade med varandra istället för att googla? Känns främmande, haha! :-D

Magen spänner

Magen har spänt hela dagen idag, växtvärk och huden hänger inte med? Jag smörjde in magen med mandelolja som jag hade hemma och det kändes skönt ett tag men nu spänner det igen. Magen växer. Jag blir större. Känns som att jag sprängs.

Fina vårkappan passar inte

I förmiddags blev jag helt förkrossad när jag tog fram min fina nyinköpta kappa sen i höstas. Den har vidd över magen och jag trodde den skulle passa bra även nu när jag är gravid MEN den är insydd runt midjan och sen kommer vidden nertill. E var så snäll och sa att den inte alls ser så konstig ut på som jag tyckte men den kändes inte bekväm längre, den stramar åt för mycket kring midjan (som jag inte har längre) och sen kommer vidden nertill och putar ut och nej.. Det ser jättedumt ut! Jag försökte fundera ut hur jag skulle lösa problemet men såg bara massa sedlar med vingar flaxa iväg med stora vingslag, pengar som borde sparas inför andra inköp.

Vi åkte iväg på ärenden och jag tröstade mig med en glass, temptation chocolate, i den kalla vårvinden. Jag gick även in på Clas Ohlson och köpte den där´a plåtlådan för mediciner etc som jag har spanat på så länge. (Min logik är fantastisk, när jag inser att jag kanske har fler utgifter framför mig än tänkt så tröstar jag mig med att köpa en låda.)

Sen kom jag på att jag kan ju prova kappan från ellos som jag köpte för en billig peng förra året, jag trodde inte den skulle passa men det gjorde den till min stora lycka! Gott! =)

Veckorna rasslar iväg

I början hade jag superkoll på vilken vecka jag var i men nu tycker jag att veckorna går så fort så jag tappar räkningen. Jag har gått omkring och sagt att jag är i v.21 men nu är jag ju i v.22 när jag dubbelkollar. Kan hända att det har att göra med att det händer mycket i mitt liv för övrigt, praktiken är i full gång och det är megaintressant. Jag suger åt mig allt jag orkar ta in på praktiken och helgerna går åt till att vila, vara social och reka kombibilar.

Shoppingnerven börjar klia också. Jag längtar till Ullared och shoppa på mig massa goa bebissaker samt kläder. I brist på Ullared så surfar jag runt på tradera och försöker hitta fynd men frakten gör att det blir inte fullt så billigt som man tänkt sig. Ullared är nog bäst iaf. ;)

Besök hos barnmorskan

Idag var jag hos barnmorskan. Jag hade huvudvärk och hade svårt att koncentrera mig på vad hon sa till en början, såg nästan svarta prickar framför ögonen pga huvudvärken. Men allt är normalt. Det säger de alltid. Man måste nog vara halvt döende innan de säger att någonting inte stämmer. Huvudvärken, som jag ofta har haft under graviditeten, kan bero på den ökade blodvolymen. Det är lustigt hur mycket som kan skyllas på den ökade blodvolymen, men iofs så förstår jag ju att det är mycket som förändras i kroppen så det är nog sant.

Barnmorskan lyssnade på Alberts hjärtljud och jag fick också höra. Jag var föga imponerad, jag vill ju se Albert på film! Inte ligga och lyssna på något som lika gärna kunde vara orolig tarm, haha! Nä, jag ska inte vara så krass. Det var lite mysigt iaf att lyssna på Alberts hjärtljud och barnmorskan som vänligt berättade om hjärtljuden.

Blodtrycket var 110/65 och jag väger nu 73 kg. Allt var normalt. Jag fick hem ett moderskapsintyg (denna byråkrati med massa papper) som jag ska tracka Försäkringskassan med inför planeringen av föräldraledigheten. Barnmorskan skrev även upp mig och E för föräldrakursen som ska börja i maj. Jag var nöjd och glad när jag sedan traskade iväg mot praktiken, Albert och jag, det här kommer gå bra - det känner jag på mig. :-)

Överdriven omtanke

En sidoeffekt av att vara gravid är allt daltande från andra människor runt omkring. Om jag hör en enda människa till som säger att jag ska akta mig så att jag inte halkar så blir jag vansinnig! Det är halt överallt nu när snön har töat och det har fryst på igen, men inte f-siken har jag halkat *ta i trä*. Jag har en egen hjärna och det är klart att jag tänker extra på min och Alberts skydd när jag går i branta trappor, halvspringer över hala vägar till och från praktikplatsen etc. Jag behöver inte höra det sjuttioelva gånger från människor som ska "tänka åt mig". Jag inser dock att jag får tänka att det bara är gulligt hur mycket skyddarinstinkt en gravidmage väcker hos andra människor och att de bara är omtänksamma. Ju större min mage blir desto mer daltande får jag nog stå ut med. Men det beror på hur det sägs, sägs det som om jag är handikappad bara för att jag är gravid så blir finnen i mig förbannad, sägs det i gentlemanna-ton (oavsett om det är från en man eller kvinna) så kan det ibland vara smickrande.

bufflande och sparkande

Jag har vant mig vid Alberts goa bufflande om kvällarna när jag ska gå och lägga mig, det känns som att det är när jag varvar ner som jag får ro till att känna hans liv därinne. Men igår kväll så bufflade han på ordentligt därinne, kraftfullare än vanligt. Jag ropade på E som kom och la handen på min mage och för första gången så kände han också sparkarna. Det blev en mysig stund för oss alla tre. Han är inte större än en barnlinjal (knappt 20 cm) men han är kraftfull! Jag undrar om han inte gillade kvällsmaten jag åt..? =)