Alberts första bus

Jag behövde verkligen sova i natt inför ett utvärderingssamtal på praktiken men ödets ironi såg till att det inte skedde. Jag kunde bara inte somna. Jag låg och vände på mig stup i kvarten, försökte ligga still och finna ro men det gick inte. Jag ville inte titta på klockan för jag visste att det skulle bara stressa mig, så jag låg och försökte ta det lugnt fastän natten kändes låååång och tråkig. Jag tände lampan och läste halvhjärtat ur en pocketbok om graviditet, blev trött och försökte somna igen men då satte Albert igång. Jag kände tydligt hur han ihärdigt sparkade på min urinblåsa, tja, vad ska man göra? Skratta eller gråta? Jag bestämde mig för att skratta åt eländet och steg upp för att gå på toa, det var Alberts första bus gentemot sin mamma - helt klart!!! *Argghh* :-D