Virka leksaker

Jag är lite knäpp trots allt. Jag har inte kvinnliga talanger som att sy (som jag har nämnt tidigare) men ändå vill jag ge mig i kast med att virka leksaker till Albert. Graviditetshormonerna är i full gång! :-D

Virka amigurumi firar sina 10 000 besökare med en utlottning: Vinn boken "Virka läskigt söta figurer" av Christen Haden, vinnaren dras fredagen den 5 februari.

Håll tummarna för mig att jag vinner den! =)

Chips och lakrits

Jag har börjat se ett mönster, mitt på eftermiddagen så får jag ofta blodtrycksfall och yrsel/trötthet tillsammans med hjärtklappning. När jag surfar på nätet för att läsa mer om detta så hittar jag förklaringar som att hjärtat har mer blod att pumpa runt och att det kan gå lite långsamt om man har lågt blodtryck (inte världens bästa förklaring men det får duga). Läste också att lite chips kan hjälpa och saltlakrits, inte mig emot, jag som älskar chips och saltlakrits. Naturligtvis får man ta det man läser på nätet med en nypa salt (mums, älskar salt!) och inte gå på allt man läser. Promenader, få igång hjärtpumpen lite, är också bra (jag älskar promenader) och dricka rikligt med vatten (min Sodastream är skitbra!). Det här blir nog bra det här.. ;-)

senil på ikea

Igår åkte vi till Ikea efter jobbet för att köpa smart(are) förvaring till våra garderober. När vi kom till kassan så fick jag en senilattack, det var en enorm trötthet som kom som en blixt från klar himmel. Jag bara stod. E frågade surt om jag kunde hjälpa till och lägga upp alla de tusen lådor jag så gärna ville köpa. Men jag bara stod rätt upp och ner, helt förlamad. Det var jag som hade Ikea Handla-kortet och skulle betala med det, men jag var ju helt väck, fattade inte vad kassörskan sa. Jag skulle trycka på "ej pin" på kortläsaren men det fick jag ju fråga henne om att "öhh, vaddå??". Det blev så pinsamt så jag blev tvungen att ursäkta mig och säga att jag var jättetrött!! Som tur var så var hon förstående trots att kön bakom mig växte. I bilen på väg hem så berättade E att han kände det som om han var på jobbet igen (han jobbar som arbetsterapeut inom äldreomsorgen). Vi fick ett gott skratt, jag är som en dement gammal tant, helt förvirrad! :-))

fånig

Idag på "jobbet" (hädanefter kallar jag praktikplatsen för jobbet, det är ju nästan som ett jobb fastän det är praktik) så skulle jag sitta med på ett möte som handlade om schemaläggning etc. Jag var lite yr redan från början men tänkte inte så mycket på det, det var mest bara lite svårt att koncentrera sig på vad de andra sa. Sen tilltog yrseln men jag nonchalerade det och tänkte att mötet är nog slut snart så jag klarar mig igenom mötet, men det blev bara värre. Till slut så trodde jag att jag skulle svimma och trilla av stolen så jag sa till min arbetskamrat att jag måste nog gå och lägga mig och vila en stund (kände mig jättefånig). De andra uppmärksammade mig "mår du inte bra??" och jag kände mig ännu mera fånig. Jag sa något att jag kände mig yr och måste gå och lägga mig, mer fick jag inte sagt för det kändes som jag plötsligt bara ville börja stortjuta. Jag gick snabbt ut ur rummet och gick och la mig på soffan i ett annat rum. Denna gången tog det inte bara några minuter att återhämta sig från yrseln utan jag låg nog där i nästan en halvtimme. Jag hoppas att yrseln ger med sig för det är jobbigt att sitta still på en stol alltför länge, yrseln kommer som ett paket på posten - och då snackar vi inte snigelpost! Som tur är så är personalen väldigt söt och omtänksam, men det blir ändå så att jag känner mig lite fånig fastän det är hur naturligt och förståeligt som helst.

kalcium

Albert är törstig. Albert vill ha mjölk, i massor. Albert vill ha kalcium.

yr och tårar

Igår sprutade tårarna över gravidbyxorna, tanken var att jag skulle ha på mig dem när vi skulle till svärföräldrarna på middag men jag fick ta på mig ett par mysbyxor istället. När vi kom hem från middagen så tittade jag på snabbfållningen och såg att jag hade glömt att ta av skyddspappret innan jag strök på snabbfållningsbanden. Jaja, misstag händer lätt när man är gravid, yr och trött.

Idag på praktiken så snurrade det rejält i huvudet ett tag när jag satt och lyssnade på min handledare när hon hade ett samtal med en klient. Som tur är så är de så snälla på praktikplatsen så att jag fick lägga mig ner ett tag. Det räcker med bara några minuter så känner jag hur färgen kommer tillbaka till ansiktet. Det som också hjälper är småätande och att dricka vatten (jag har med mig två halvliters flaskor hemifrån med kolsyrat vatten från min Sodastream - vilken underbar apparat!). :-)

Inte kvinna

Jag är inte född med kvinnliga talanger. Jag skulle sy upp ett par gravidbyxor, jag måste jämt sy upp alla byxor då jag bara är 164 lång, och tänkte först sy några stygn för hand men det blev fult. Så jag tog fram ett "snabbfållningsband" som skulle vara sååå lätt och enkelt, som man inte kan misslyckas med. Men jo fan, visst misslyckas jag med det! Det fastnar inte och blir bara förstört! Jag borde inte pyssla med textilier ö.h.t. utan hålla mig till datorer och tekniska prylar. Motsägelsefullt gillar jag matlagning men det kan ju män också vara bra på. Baka bullar och kakor avskyr jag. Så det är nog fastställt, jag är inte kvinna, inte på det sättet iaf.

PS: Om Sus läser det här så var det inte dina gravidbyxor jag förstörde så du kan vara lugn. ;)

Bekräftelse ger tröst

Det är lustigt hur det kan kännas tröstande och man får mer ork när man läser några bekräftande rader på internet (tillförlitliga källor/sajter). Nu har jag suttit och läst om graviditetsåkommor såsom yrsel och känner mig genast mer stärkt. Jag har fortfarande trötthet och yrsel men det känns inte lika jobbigt längre. Det känns som att jag har lättare att acceptera skiten (öh, ursäkta ordvalet) nu när jag har fått bekräftelse på att det är normalt. Jag är dock fortfarande fascinerad av och full av respekt för alla de kvinnor som genomlider dessa graviditetsåkommor utan att klaga. Om jag inte fick gnälla ibland på bloggen eller för mina vänner/min man så vet jag inte vart jag skulle ta vägen!

Trött

Trött, trött, trött.. Ska tröttheten aldrig ta slut? Jag får mer och mer respekt för alla kvinnor som har tagit sig igenom det här och ändå orkat jobba, orkat leva som normalt med ett leende på läpparna. Jag skulle vilja åka bort på ett vilohem och stanna där i minst 3-4 veckor! Jag hade svårt att hålla ögonen öppna igår när jag satt och glodde på Robinsson, sen somnade jag som en stock! Efter att ha sovit en god natts sömn så är jag inte mer utvilad för det, eller lite kanske, jag orkar tvätta, men tanken på att åka till svärföräldrarna på middag känns övermäktigt - kan jag få lägga mig på soffan och sova tro? Jag misstänker att det är blodtrycket som spökar, vad kan det annars vara? Jag äter järntillskott fastän barnmorskan sa att det inte behövs då jag låg över gränsen, men den förra barnmorskan sa att jag egentligen ligger lågt i blodvärdena med tanke på att jag äter tillskott och ändå ligger precis över gränsen, så jag fortsätter knapra på.
Nu ska jag tvinga mig ut på en promenad, förhoppningsvis hjälper det till 10%.

säg mamma

Min kusins bebis har precis lärt sig att säga "mamma" och min kusin är jättestolt, och det förstår man ju. Det är lustigt dock när man tänker efter hur en mamma kan vara lycklig över att ens bebis har lärt sig säga mamma när några år senare hon istället suckar över sitt barn som tjatar "mamma! mamma! maaaaamma!!!". Det är även lustigt att tänka på hur man kan få en barnlängtan, vad är det man längtar efter egentligen? Barn innebär oro, problem, trötthet, irritation, tjat, bekymmer och en underbar liten varelse som man får äran att följa under dennes liv. :-)

yr och trött

Idag på praktiken kände jag det starkt att jag var alldeles yr och trött större delen av dagen, det snurrade liksom bakom ögonen ibland och huvudet kändes som en dimma. Jag vet inte om det beror på praktiken i sig som är en omställning, jobba heltid istället för att vara flexibel student, massa ny information och nya människor eller om det beror på graviditeten. En misstanke är att mitt blodtryck är lågt, men ändå så rör jag på mig ganska mycket, det är mycket spring emellanåt på praktikplatsen i korridorer och i trappor. Fast det är mycket sittande också på möten och tröttheten kommer när jag blir sittande på en stol, det är en varierande arbetsplats och det är ju skönt iofs. Jag får nog ge mig ut på promenader mer för att få upp blodtrycket, skönt att vi går med stora steg mot våren, tiden går fort och snart är det både ljusare och varmare ute.

Kula på magen

Idag på min praktikplats så berättade för en del av personalen att jag väntar barn i sommar. En gubbe sa då att han tyckte att han hade sett det men att han inte var riktigt säker. Det värmde verkligen inombords då jag själv har blivit lite blind över om jag ser gravid ut eller inte. Jag har på något sätt vant mig vid min nya kroppsform så jag tycker ibland att det syns knappt någonting, jag ser bara lite försoffad och otränad ut. :-)) Men det syns alltså, en liten kula på magen, som kan väcka misstankar om graviditet! :-)

levande akvarium

Jag läste i "mammapraktikan", en bok som jag har blivit rekommenderad av barnmorskan, att om några veckor så kan bebisen röra sig mer i magen och att det kan kännas som "en firre som sprattlar". Det ska bli väldigt spännande att se om jag kommer känna "firren" i magen. Det kanske kommer kännas som om jag är ett vandrande livs levande akvarium? :-D

pjosk

Innan graviditeten så tyckte jag att gravida kvinnor verkade så pjoskiga när de höll på å tjata om diverse saker de inte kunde äta, jag får nog ta tillbaka det. Det är mammahormonerna (instinkten att skydda sitt barn till varje pris) som slår in när man blir gravid för jag har själv blivit petig med vad jag får och inte får äta, kanske inte till överdrift men iaf. (Eller jag vet inte, jag har svårt att avgöra hur överdrivet det är.) Exempelvis så törs jag inte äta sushi med fisk (som jag älskar) utan väljer mammasushi eller vegetarisk sushi. Jag äter inte salami eller annat skivat pålägg i plastförpackning. Jag äter inte lufttorkad skinka, inte halloumi eller brieost.

Jag älskar mat och är allätare så det är en liten omställning att inte kunna äta av all god mat, men mammahormonerna är starkare än suget. Sen har ju tanken slagit mig att blir jag jättesugen på parmaskinka så kan jag ju köpa färsk från disk och frysa in den ett par dagar så kan jag äta den, det kanske blir framåt vårsommaren då jag kan bli sugen på en parmapastasallad.. :-P

Kräsen

Jag blir tossig på mig själv! Jag är sugen på mat, äter och mår illa av det jag just stoppar i mig. Jag är sugen på vit sparris, kära E köper det åt mig, jag äter det en gång och sen vill jag inte ha det längre. Jag klarar inte av att dricka kranvatten utan måste ha bubbelvatten. Innan graviditeten så var det tvärtom - jag föredrog kranvatten utan bubbel. Jag kalkylerade och insåg att i längden är det bättre att köpa en Sodastream fastän sparkapitalet håller på att sjunka på banken, så den är beställd. Jag är dyr i drift och kräsen. :-S

Vyssan lull...

..lyssnar jag på nu innan det är dags för mig att gå å lägga mig. Jag har blitt tokig! :-D Ser fram emot den lille/lilla när jag får spela för "denna där".. =)

bönan Albert

Idag har jag och bönan Albert (Albertina?) varit jättetrötta efter gårdagens flytthjälpande. (E och jag har inga planer på att döpa ungen till Albert, det var bara ett spontant inslag av en berättelse för en kurskamrat, men det är ett kul namn att kalla bönan för.) Jag har förutom slöat och bakat kladdig kladdkaka med äkta mörk choklad (mums) fått hem mp3:er med vaggvisor. Mammahormonerna tar över min värld. Jag har även planerat på Ikeas hemsida hur jag ska organisera om i våra garderober och i klädkammaren för att få smartare förvaring. Lådor och stativ med trådbackar för lite dryga tusenlappen, jag är smått galen med tanke på min studentplånbok och att vi har massa utgifter framför oss (bl.a. är bilen inne på verkstan). Men det ordnar sig väl på nåt sätt.. Allt för Albert! =)

Flytthjälp

Idag hjälpte vi en tjejkompis till mig att flytta från den här vackra staden till Växjö av alla möjliga ställen. Det blev bara jag, E, flyttande väninnan och hennes italienska pojkvän som bar allt flyttlass från fjärde våningen ner till flyttbilen. Jag som är försoffad som ni vet flåsade som en galning i trapporna men det blir ju gratis motion, dessutom ville jag få det överstökat så jag kunde åka tillbaka till min soffa och glo på Robinsson. Det var inte lätt att kommunicera med italienaren som hade ett mycket knapert ordförråd i engelska. Som tur är finns det vissa ord som är lika som soffa, madrass och vitrin(skåp). :-))
Mitt under flyttlasset blev jag otroligt trött och det kändes lite skumt i bebismagen (skumt är det bästa ordet jag kan komma på, svårt att beskriva) så jag tog lite pauser. Känns fånigt att säga att jag vill ta det lugnt när jag är gravid, vill inte riskera något, men konstpauser kan jag ju ta. Vi lyckades lassa in allting på tre timmar och nu är jag hemma och känner mig sååå stel i hela kroppen. Jag har druckit massa vatten (var galet törstig) och ska snart gå och lägga mig för en välbehövd vila. Gött! =)

Skyller allt på graviditeten

Jag skyller allt (eller tja, en hel del) på graviditeten, mestadels av gnället är att jag är trött. Självklart finns det en sanning i att skylla tröttheten på graviditeten för speciellt i början av den så kan man bli extremt trött, men om det stämmer i alla lägen vet jag inte. Det kan ju bero på andra faktorer också som att jag har försoffats under vintern och blodtrycket har gått ner. Men det känns ganska skönt att skylla tröttheten på graviditeten så har jag liksom ett legitimt skäl. Jag har även legitima skäl för att vara sugen på mammasushi NU och min snälla man får åka stan runt för att leta efter ett öppet sushiställe. Jag undrar hur många kvinnor som utnyttjar situationen egentligen men inte vågar erkänna det? Eller så blir det så att graviditetshormonerna blir mer aggressiva ju längre tiden går och då finns det inget att spekulera om, då är det allvar och ingen lek längre när jag säger att jag är sugen på mammasushi!! :-D

inget rosa lyckoskimmer

Jag har börjat berätta det för fler, vänner och kurskamrater, och en del reagerar med "åååhh, jag vill också vara gravid!". Jag förstår inte hur de kan vilja det efter att jag har krasst berättat om trötthet, illamående och humörsvängningar? Jag är inte så värst romantisk av mig samtidigt som jag har en knäpp humor så jag är inte den som ler ett gulligt leende och påstår mig vara sååå lycklig varje dag jag vaknar över att jag är gravid. Visst, jag är glad och det är spännande men samtidigt finns det de jobbiga bieffekterna av att vara gravid. Många gånger känner jag inte alls för att vara gravid längre pga bieffekterna, men de sägs gå över efter de tre första månaderna (väntar på det) tills de kommer tillbaka i andra former när man är höggravid och har foglossning men det är en senare historia antar jag. Men det jag vill få fram är att jag är ärlig med den jobbiga sidan också av att vara gravid. Det är inte ett rosa lyckoskimmer över hela graviditeten, kanske finns det såna kvinnor som upplever det så men då vet jag inte vad de går på?

Shopping

Jag shoppar liiite för mycket, med tanke på att jag inte har orkat jobba extra nånting de senaste månaderna. Min stackars man får försörja mig och/eller så nafsar jag från mitt sparkapital som jag sparat för inköp som jag verkligen behöver under studietiden. Och jag behööver ju verkligen den där´a boken om graviditet som någon tipsade om, eller plastlock till barnmatsburkar som verkar vara så smart, eller ytterligare ett par gravidbyxor.. Jag har fått erkänna för mig själv att min shoppoman-gen väcks till liv när jag har något nytt och spännande som väntar. Shoppandet i sig är en slags förberedelse på det som komma skall. Tänk om jag istället kunde fungera som så att jag vill köra gravid-yoga eller någon annan träning i väntan på ungen så jag kunde vara en vältränad mamma? Nej då, istället stoppar jag i mig kvällens snacks, räkor, fastän jag egentligen inte är så hungrig - bara sugen på någonting att tugga på. (Tidigare under dagen har det slunkit ner riskakor, varm choklad, kanelbullar..)

Barnvagn

Vi har av och till tittat på barnvagnar och har hela tiden återkommit till Britax Vigour 3+. Visst, Teutonia spirit 3 är också bra schysst men bra mycket dyrare. Igår kollade vi i en av butikerna och så hade de utförsäljning av Britax Vigour årsmodell ´09 innan de nya ´10 kommer. Vi tänkte inte så mycket på det men efter att ha sovit på saken så kom vi fram till att varför inte slå till? Det är lite crazy då jag bara är i v.13 men samtidigt så tror vi inte att vi kan få tag på en lika bra vagn (som ny) för ett bättre pris. Vi har kollat på blocket.se men har inte hittat dylika vagnar efter våra krav och önskemål. Visst, man kan kompromissa men det vill man inte göra för mycket heller. Så vi åkte tillbaka till barnvagnsbutiken idag igen och hade med oss lite funderingar och frågor. Säljaren var jättetrevlig, enkel, vettig, förtroendeingivande och inte alls för mycket på eller insmickrande. (Säljaren vi pratade med igår i samma butik gillade vi inte alls lika mycket, det är lustigt hur mycket säljarens personlighet spelar in när man ska inhandla grejer.) Allt kändes bra så vi slog till och vi är mycket nöjda! I paketet ingick ligg- och sittdel inkl vind- och regnskydd för både ligg- och sittdelen. Klassisk i färgen svart, precis som jag gillar, stilrent. Nu känns det helt tokigt häftigt att ha en barnvagn väntandes i hemmet, pirrigt! Nästa inköp blir väl att köpa en kombi-bil! :-D
(vovve och villa blir det inte!!)

mat- och sovklocka

Behoven som vi har naturligt men som vanligtvis går att skjuta på lite grand går inte att göra det längre. När jag blir hungrig så måste jag ha mat NU! När jag blir trött så vill jag gå och lägga mig NU! När jag behöver gå på toa så behöver jag gå NU!! Det känns som att jag har fått Skalmans mat- och sovklocka utan att ha bett om en. :-))

Cravings

Jag trodde jag skulle vara mer konsekvent i mina cravings men icke sa nicke. -"Åååhh.. Jag vill ha vit konserverad sparris!!" och efter att jag har ätit lite av den så vill jag inte alls ha den sen nästa dag. Jag får ju skämmas för min man som tycker att det är liiiite underligt att burken jag så gärna ville ha nu står orörd inne i kylskåpet. Ähum, jag får väl äta upp den vid något tillfälle, eller vänta tills den råkar bli dålig. Jag känner ju inte alls för vit sparris längre! :-S

Förvirrad

Ingår förvirring i graviditetssymtomen? Och velighet? Tankspriddhet? Att vara disträ, frånvarande? För i så fall lider jag utav dem alla!

Jag har bestämt mig för att gå till MVC som ligger närmast där jag bor men pga ett missförstånd blev jag inskriven på det andra stället som jag gick till bara för att kolla in det stället. Jag har försökt få tag på dem för att avboka tiderna men de har varit svårt att komma fram på telefon och mitt mail har jag inte fått bekräftelse på. Suck, vad denna velighet ställer till det!

Samma sak med praktikplatsen jag ska välja inför vårterminen på min utbildning. Velighet. Jag besökte två ställen och har in i det sista velat men äntligen kommit fram till att jag hellre praktiserar på ett boende för hemlösa än på ett boende för misshandlade kvinnor. Tiden tickar på och praktikdamen på skolan verkade lite trött när jag pratade med henne imorse. Vad ska man göra? Det är väl bara att skratta åt alltihopa? Jag försöker så gott jag kan mitt i all förvirring och velighet! Men samtidigt måste jag erkänna att jag är lite trött på all velighet, det har varit för mycket nu på sistone. Graviditetsillamående, tentaperiod, praktik, MVC... Jag hoppas allt lugnar ner sig snart, inte helt och hållet förstås, lite måste man ha och kämpa med i livet annars blir livet lätt tråkigt. ;-)

v.12 och redan tjock

De som har sagt att det är så mysigt att vara gravid måste ha fel på sitt minne eller vill hämnas genom att lura på andra kvinnor att bli gravida. Jag är i vecka 12 och humöret går upp och ner, aptiten är stor såsom sömnbehovet, byxorna sitter som korvskinn på mina tjocka lår och bellybelt som skulle vara så bra ger mig känslan av att tappa byxorna. Tanken av att jag redan fasar över vad jag ska ta på mig ökar rädslan för hur det kommer kännas när jag är ännu tjockare? Jag vill inte ha ångest varje morgon framför garderoben under hela min graviditet! Och tänk om jag inte lyckas gå ner igen efter graviditeten utan blir som min mamma? Det blir dyrt för min studentplånbok att byta ut hela garderoben. Kläder är viktigt för mig men ändå har jag inget sinne för att köpa bra och billiga kläder. Antingen hittar jag inget eller så hittar jag dyra kläder som jag inte har råd med i dagsläget. Jag som trodde att graviditetslyckan skulle ta över känslorna att inga kläder passar och man är tjock och ful, men inte då. Det blir nog en enda stor utmaning att klara sig igenom graviditeten med självkänslan i behåll, kanske en övning inför att bli mamma??