Skyddsängeln

Lyssnade på Maja Gullstrands låt "Skyddsängeln" och tårarna bara trillade, så underbar text!

Du lilla vän, hur kan du vara så underbar?
Jag ser på dig, och aldrig tröttnar jag, nej.
Var inte rädd, fastän natten är mörk ibland.

En skyddsängel håller din hand.
Jag lovar dig, hon finns med dig, i all evighet.
Jag lovar dig, hon skyddar dig vid din väg.
Och om du någonsin tvivlar, blunda, och hör hennes röst.

Din kind är len som om det vore ett rosenblad.
Din blick är varm och allt du ser på blir guld.
Och dina läppar, de har amor svarvat magnifint.

En skyddsängel håller din hand.
Jag lovar dig, hon finns med dig, i all evighet.
Jag lovar dig, hon skyddar dig vid din väg.
Och om du någonsin tvivlar, blunda, och hör hennes röst.

Här står jag mitt i livet och ser allt vad som sker.
Ett underverk, så underbart och underligt.

Jag lovar dig, hon finns med dig, i all evighet.
Jag lovar dig, hon skyddar dig vid din väg.
Och om du någonsin tvivlar, blunda, blunda, blunda...

Du lilla vän, hur kan du vara så underbar?

Provhytt

Jag har funderat på att lägga upp en bild på min mage och jag bestämde mig för att lägga upp den värsta (haha)! Den här bilden är tagen i en provhytt i slutet av förra veckan och jag kan ju meddela att det inte blev något shoppat efter den provningen. ;-)

(När bilden togs hade jag gått 27 fulla veckor och några dagar.)

Oombedda råd

Oombedda råd och kommentarer börjar komma från folk. I helgen var E och jag på en fest där majoriteten av kompisarna är föräldrar sen några år tillbaka. Vi fick en 14-månaders unge nedslängd i knät på oss och så satt resten av kompisarna och flinade att "nu får ni börja träna". Öhh, jättekul när alla sitter och observerar en.. NOT! Ungen var iofs en jättesöt flicka som var snäll som en docka men själva konceptet gillade jag inte. Jag väljer gärna själv när jag vill gulla med andras barn och inte. Sen kom massa kommentarer om vad som väntar oss och avslutningsvis sa de sjuttioelva gånger (överdriver lite) att det är sååå roligt med barn. Det kändes nästan som att de försökte övertala sig själva när de hade upprepat det för femte gången??

Vi tar det som det kommer, vi har varken romantiska idéer om att det kommer bli sååå underbart eller att vi målar fan på väggen, så vi behöver inte alla dessa kommentarer - men de kommer ändå. Det är väl bara vänja sig, det verkar vara en psykologisk naturlag då de flesta väntande får stå ut med den här proceduren. Jag undrar bara om man slipper råden och kommentarerna när man väl fått barnet eller om de "mer erfarna" fortsätter att hagla sina råd över en?

Mammakänslor

E kom hem efter att ha spelat fotboll med några kompisar och hade stukat foten. (Tokig som han är så cyklade han ändå förbi Coop för att köpa mjölk och yoghurt till mig som han lovade innan, min älskling.) Jag översköljdes av mammakänslor och ordnade så att han fick sitta ner i fåtöljen med foten på tillhörande fotpall, hämtade en binda så han kunde linda foten med den, ställde bordet lite närmare så han kunde komma åt fjärrkontrollen/kvällsmålet och drickan samt vinklade TV:n så han kunde se bättre. Jag såg att han blev lite generad av all min uppståndelse men han får väl lov att vänja sig när mammahormonerna virvlar runt i min kropp. =)

Pamplemousse

Jag bara skrattar när jag ser foton på mig själv, jag ser ut som en pamplemousse i ansiktet med ett rött streck till mun som ler. (Pamplemousse är det enda ord jag kommer ihåg sen franskalektionerna i skolan och betyder grapefrukt.) Jag frågade E om jag uppfattar mig själv rätt och han svarade diplomatiskt att jag har svällt upp ganska mycket bara de sista veckorna. Det paradoxala när man samlar vatten i kroppen är att man ska dricka mer vatten, men minska på salt och socker. Jag har saltat maten lite extra på sistone (med Seltin mineralsalt) så att kroppen ska få mineraler och på så sätt kanske kunna förebygga kramper i vaderna, men nu ska jag sluta salta. Det är inte lätt att få en hälsosam balans men det viktigaste är väl att äta hälsosamt, dricka vatten och röra på sig. Få se om jag lyckas med det de tre sista månaderna.

Opraktiskt

Det är en opraktisk lösning som naturen har hittat på för människans förökning. En kvinna ska gå omkring i 9 månader och vara trött som stryk och bli tjockare och tjockare. Nej, jag tycker att vi borde fått samma lösning som kängururna. Tänk att ha en ficka på magen, ut kommer en liten larv (kan inte vara så smärtsam förlossning m.a.o.) som själv får klättra in i magfickan. Där får den lilla ungen ligga och växa till sig medan mamman sköter sina vanliga sysslor. Lite jobbigt med fickludd kanske men det finns väl baksidor med allting.. ;)

(H)järnbrist igen?

Tanken slog mig ifall jag har fått järnbrist igen? Igår så träffade jag andra gravida kvinnor på ett forumfika och en av dem sa att hon nu måste ta järntillskott både morgon och kväll. Det kan mycket väl hända att mina järnvärden har sjunkit igen (jag har börjat känna igen symtomen), speciellt med tanke på att jag har slarvat med tabletterna på sistone. Dessutom, när jag har börjat lära känna min kropp, så tror jag att min kropp reagerar fortare med symtom på järnbrist än vad andra gör. När jag för länge sen berättade för min barnmorska att jag hade fått järntabletter utskrivet av min husläkare så sa hon att de inte skulle ha skrivit ut järntabletter för de järnvärdena för det är heeelt normalt med järnbrist för gravida kvinnor. Denna gången ska jag trycka på att jag minsann vill ha mer järntabletter ifall mina värden har sjunkit igen för livet blir ju outhärdligt tröttsamt när det känns som att jag går på knäna av trötthet. Om enkla små järntabletter kan åtgärda det så varför inte sätta in det? Jag är jättenöjd med min barnmorska men just på det här området så tänker vi olika.

Hungrigare

Tröttare.. Hungrigare.. Jag äter mer (oftare) nu så det ska bli intressant att väga sig hos barnmorskan nästa gång, hehe. Jag behöver även sova mer och på sistone har jag inte lydigt gått och lagt mig i tid. Det känns så trist att gå och lägga sig vid barntid (typ 20.30) så jag går och lägger mig närmare 22, det är ett pris jag får betala dagen efter. Som tur är finns det både mat och möjlighet till raster på min praktik så det brukar ordna sig, men egentligen borde jag tänka mer på att ta hand om mig själv. Jag har t.o.m. slarvat med att ta mina järntabletter på sistone, men det är väl så det är. Jag kan vara duktig och ta hand om mig själv i en period men sen så börjar jag slarva för att senare åter igen bli duktig(are).

Nedstämd

Det talas inte mycket om nedstämdhet under graviditet. Det skämtas om gravida kvinnor som gråter lätt och om humörsvängningar, men talas inte om det på det sättet att det faktiskt är vanligt med nedstämdhet under graviditeten. Gravida kvinnor förväntas vara lyckliga och hur lätt är det då att erkänna att man ibland känner sig olycklig och nedtyngd? Idag känner jag mig inte alls med på noterna, jag skulle helst av allt bara vilja åka hem och dra täcket över mig, men jag vet hur trist det är. Jag skulle mest av allt behöva sitta med en god vän och bara vara, någon som kan ta det att idag är jag ledsen. Bara vara.

Aj aj aj

Idag var ingen bra dag, inte i kroppen i alla fall (bra dag annars då solen sken och det var givande på praktiken). Magen kändes spänd som en bowlingkula, som en växande bowlingkula, och ryggmusklerna värkte. Jag visste inte hur jag skulle sitta mot slutet av dagen utan att bli tårögd, på något mystiskt sätt klarade jag mig igenom hela dagen på praktiken och nu är jag hemma igen. Ikväll blir det vila, ryggövningar och inoljning av maggen. Något annat tips vet jag inte hur jag ska må bättre i kroppen, det vore himmelskt att ha ett badkar och lägga sig i ett varmt bad men tyvärr så har vi bara dusch. Jag får ta hand om mig själv extra ikväll och flörta mig till en ryggmassage av E.

Alien i ballongmage

Den senaste tiden har jag inte bara känt Albertinas rörelser utan även sett dem. Det är helmysko och helmysigt att få betrakta magen när den rör sig av bebisens rörelser, något som jag tyckte var smått äckligt på andras gravidmagar (läs: läskigt) men nu när det är i min egen så är det såååå mysigt! :-D

Ta på min mage

Min mage har växt så det knakat och den är tydligt rund och fin. Idag var första gången som två personer tog på min mage. Jag utstrålar annars en lätt reservation så det har väl inte hänt tidigare vad jag minns (jag börjar bli senil också) men idag hände det. Först så var det en medelålders kvinna på praktiken som inte hade sett mig på några veckor och som på ett naturligt sätt kommenterade med sann glädje min mage och sträckte ut handen för att röra vid den. Det skedde på ett så naturligt sätt så jag fann situationen som helt okej. Någon timme senare så gick jag för att hälsa på två personer som nyligen flyttat in på boendet varav kvinnan frågar om jag är gravid och sträcker ut handen för att röra vid min mage, det kändes inte okej. Jag har ingen relation till kvinnan och så ska hon plötsligt röra min mage? Då jag vet att kvinnan har problem så ville jag dock inte uppröra henne utan backade lite grand och började prata om annat för att avleda fokuseringen på min mage. Jag kanske får räkna med att folk vill ta på min mage men det beror helt på situationen hur de gör. Hur som helst är inte okej.

Nattmat

Jag var färdig för sängen kl.20 igår kväll men gick och la mig kl.21. Sen sov jag obekvämt fram till midnatt när jag vaknade och kunde inte somna om. Jag hade legat och känt mig obekväm större delen av min sömn, det kändes som att magen växte under natten och jag visste inte hur jag skulle ligga. Efter en stund klev jag upp och det var tur att vi hade mjölk och havrefras hemma för jag var så hungrig. Det börjar bli vanligare med behov av något att äta mitt i natten och det vore katastrof ifall vi inte hade något lämpligt i kylskåpet! Jakten på en ny (begagnad) kombibil fortsätter och det vore skönt om vi hittade vår bil snart, det är ett himla släpande med matkassar utan bil när mina begär växer sig större. Måsten att ha hemma är: Mjölk, mild lätt yoghurt, havrefras, banan, äpplen, choklad (ibland chips), Grappo, kvisttomat (ibland röd paprika) och ost.

Shoppingrus på Ullared

Idag hade jag och min goa kusin planerat att åka till Ullared, naturligtvis vaknar jag strax efter 04.00 och kan inte somna om så jag var lite orolig över om det här skulle bli en sån dålig dag då jag är fasansfullt trött, men det gick bra. Vi kom till Ullared strax över 08 och det var en strålande fin söndagsmorgon. Folk hade nog planerat andra saker för den fina vårdagen så det var inte så mycket folk vilket var jätteskönt. Det var svårare än jag trodde att shoppa bebiskläder, det är som en helt ny värld att sätta sig in i. Vilken storlek ska jag köpa och hur mycket av varje plagg? Jag rådfrågade min kusin en hel del då hon har en liten bebis hemma på knappt 1 år, utan henne hade jag varit helt villrådig! Jag har nog aldrig varit så länge inne på Gekås som denna gången och jag blev rejält trött runt kl.11-12, men strax efter 14 var vi klara. Vi packade bilen full och satte oss på en uteservering där jag avnjöt en Ceasarsallad med betoning på njöt. Solen värmde underbart gott och vi kunde sitta i linne och lapa sol samtidigt som vi vilade våra trötta fötter och ben. Lite färg i ansiktet och fräknar fick jag och sen åkte vi hem mycket nöjda och belåtna. Det var en mycket lyckad shoppingdag med gott sällskap och massa bra bebis-basgrejer som jag fyndade. Albertina kommer sannerligen få växa upp med Ullared, det känner jag på mig! :-D

Positiva saker med graviditeten

Att jag har nio månader på mig att planera, fantisera och drömma.

Jag har en perfekt orsak att skämma bort mig själv.

Det är okej att gå upp i vikt.

Känna bebisens första rörelser.

Njuta av att än så länge så kan jag sova länge på helgerna.

Få större, fylligare bröst.

Äntligen får jag något mer än krukväxter och katter att pyssla om.

Det är helt legitimt att ge efter för mina choklad- och chipsbegär.

Att få massage när jag är spänd i axlarna.

Att massera in magen med len mandelolja.

Gå på promenader tillsammans med E – bra för oss alla tre.

Att få gråta som en galning utan att ses som en galning.

Att vara tacksam över att jag mår hyffsat bra ändå, njuta av bra dagar.

Att välja bebiskläder, eller kanske bara titta i affärer.

Skriva en graviditetsblogg(dagbok) för framtiden.

Att be E fota min växande mage - roligt att spara och titta på längre fram.

Att ligga i sängen tillsammans och veta, att vi har skapat ett helt nytt liv!

Njuta av sånt som kommer att bli svårare att göra i framtiden.

Veta att mitt liv, från och med nu, i stort sett aldrig mer kommer bli enformigt.

Spekulera kring namn - ska hon heta Albertina, Sara eller Freja? *)

Fundera på hur bebisen kommer att se ut.

Drömma om vad det är för individ som kommer till vår familj.

Att titta på min mage och föreställa mig att det finns en liten människa därinne!

Att titta på ultraljudsbilden och drömma.

När E känner bebisen röra på sig i min mage eller när han pratar fånigt med magen.

Att köpa kramdjur/leksaker till bebisen.

Planera barnkammaren.

Åka till Ullared och shoppa inför bebisens ankomst.


*) Namnen är exempel - inga seriösa förslag.

Albert är en flicka!

Haha, naturen är för underbar med sina överraskningar, det blir en FLICKA! :-D På vägen till barnmorskegruppen slog E och jag vad om en puss vad det är för kön, jag trodde en pojke och han trodde en flicka (eller sa flicka bara för att säga det motsatta, han hade ingen direkt känsla för vad det kan vara). När vi väl var på ultraljudet så visade barnmorskan bebisen ur alla möjliga vinklar och förklarade tydligt vad det var vi såg på skärmen. Nu hade (ja, nu kan vi ju inte kalla henne för Albert längre) hon växt sig större så hon rymdes inte längre på ultraljudsbilden. När vi såg hennes ansikte i profil så sa BM spontant att hon hade E´s näsa. Jajjamänn, instämde vi båda, det såg vi redan på rutinultraljudet. :-D När BM kollade bakdelen på bebisen så sa hon utan tvekan att det var en flicka. Jag var skeptisk, kunde hon verkligen se det med en sån säkerhet? Jag frågade hur säker hon var på sin sak och hon sa att det var mycket säkert (det syntes ingen snopp eller testiklar alls på bilden). Hon förklarade vad det var hon såg och då kunde jag också se det. Självklart blev jag glad men jag har så länge varit inställd på pojke så jag blev alldeles ställd. Det var först när jag kom till praktiken som det sjönk in, vi får en flicka. Jag satt under personalens morgonmöte och kunde inte tänka på någonting annat än flickan i magen, jag blev alldeles rörd och ögonen tårades. Samtidigt som jag kände överrumplande glädje så kände jag en rädsla, kommer jag kunna vara en bra förebild för vår dotter? Allvar blandades med glädje, glädje blandades med allvar. Jag kan inte koncentrera mig på någonting annat just nu, jag är som i ett rus av känslor, jag är definitivt inte här och nu! Vi får väl se när jag landar ner på jorden igen.. :-D

Gråtattack

Jag var toktrött igår och kvällen slutade med att jag började tokgråta när jag skulle borsta tänderna. E kom in i badrummet och undrade hur det var och jag svarar mellan tårarna som forsar "jag avskyr den där tidningen!" och kastar den på golvet. Jag syftar på "föräldraguiden", en tidning som vi fick hem gratis tillsammans med Ikeareklam till föräldrar, "den är så dum!". E har svårt för att hålla sig för skratt och jag både skrattar och gråter hejdlöst, men mestadels gråter för jag är så trött. Det jag menade var att tidningen som jag hade läst lite i skrev bara om idylliska gullegullhistorier om graviditet så man höll på att kräkas. E tog bort tidningen från min åsyn och jag snyftade klart, sen fick jag lite massage, E kände på Albert som möblerade om inne i magen och sen somnade jag som en stock.

Jag vaknade som ett barn inför julafton imorse för idag ska vi till barnmorskegruppen för könsbestämningen, det känns så spännande (även om jag med flera tror att det är en pojke). Det ska bli kul att få det bekräftat - eller avfärdat! :-D

Viktuppgång och chips

Jag var hos barnmorskan idag och hon tog lite blodprover, kollade blodtrycket, lyssnade på barnets hjärtslag etc. När jag vägde mig så vägde jag 75 kg och med tanke på att jag vägde 63 innan graviditeten så har jag alltså redan gått upp 12 kg!! Haha, jag ser det framför mig hur jag kommer vara stor som en tunna i sommar! Men så kollade jag i tidigare inlägg på min blogg och läste att för en månad sen vägde jag 73 så jag har bara gått upp 2 kg den senaste månaden. Den accelererande viktuppgången kanske har stagnerat lite och det är ju en tröst.

Min barnmorska för övrigt är en väldigt mild, naturlig och vettig kvinna och det känns bra. Vi pratade, skrattade och hade väldigt trevligt under besöket. Förutom när hon skulle ta blodprov och inte hittade något bra blodkärl i armvecket att få blod ifrån, då kändes det som att jag plötsligt bara ville börja lipa där jag låg på britsen, men det vände rätt fort när jag sen blev glad/trött istället när det var överstökat.

Senare på eftermiddagen åkte jag och E och kollade in en Volvo V50 på en bilfirma. När jag stod vid busshållplatsen och väntade på bussen som E var på så passade jag på att mula i mig en liten påse chips. Jag märkte att några människor tittade på mig men jag brydde mig inte. Jag är gravid, tjock och det är helt okej att stå och mula i mig chips! :-D

Me, myself and my pregnancy

Jag bloggar mest för min egen skull, det är så skönt att skriva ner sina knäppa upplevelser och ventilera dem på bloggen. Jag inser ju att jag inte är unik med mina graviditetsupplevelser och att barnmorskan kanske har rätt i när hon säger att det mesta är normalt, men för mig så är det nytt, spännande och stort (läs skrämmande). Det kan ibland kännas skrämmande för det är första gången jag upplever det här och det är minst sagt en stor omställning som väntar i mitt och E´s liv. Jag är med i en tråd på familjelivs forum där förstagångsföderskor i Göteborg som ska föda i juli har samlats och det är minst sagt kul att läsa och skriva i den, alla är typ lika egotrippade där! :-D Me, myself and my pregnancy. :-D När jag är bland andra så försöker jag hålla mig ifrån att prata om min graviditet men ibland är det sannerligen inte lätt, hela mitt liv och min tillvaro kretsar just nu kring min graviditet men det kanske också är naturligt att det förhåller sig så just nu? Det är ju en stor grej i livet.

Stöd i tillvaron

Stödstrumpor känns som ett härligt stöd i tillvaron när jag vet att jag kommer sitta/stå mycket. Idag åkte vi en dagsutflykt till Orust och det blev mycket sittande i bilen, stödstrumporna motverkar att benen känns svullna och trötta efter en sån färd. På vägen hem stannade vi till vid en pizzeria vid Stenungsund och jag var vrålhungrig. Jag kom på att heliumballongkänslan i magen kommer ofta efter att jag har ätit, det känns som att magen pressas uppåt efter att jag har intagit en rejäl måltid, då känns det skönt att lägga en arm på magen som får tynga ner magen lite. Jag är ju inte så stor ännu men allt känns annorlunda och nytt i kroppen och jag får hitta de där små grejerna som får mig att må bra mitt i all förändring som pågår, som att lägga en vilande arm på magen eller trä på ett par stödstrumpor. =)

Efterklok

Först trodde jag att det var mamma jag var allergisk mot då det bara var hon som nyligen tillkommit i hushållet, men nu så kom jag på vad som antagligen utlöst min allergi, efterklok som jag är -påskriset! Jag ställde ut påskriset utanför altandörren i natt så jag hoppas att det var lösningen och att jag får må bättre snart. Klådan, nästäppan och rinnande näsan är inte kul i längden - och fasligt trött/hängig är jag. Nu ska jag försöka sova några timmar till innan det är dags att njuta av långfredagen tillsammans med E, min mamma, brorsan och hans fru. :)

Pollenallergi

Igår så nyste jag 20-30 gånger under kvällen, det kliade som fasiken i snoken och rann hela tiden. Jag trodde jag hade fått ett rejält bakslag i förkylningen men E sa att det snarare nog är pollenallergi. Jag som aldrig har varit allergisk i hela mitt liv (vilket jag är väldigt tacksam över)!! Under natten vaknade jag och hade svårt att somna om så jag klev upp och googlade på pollenallergi och symptomen stämde ju klockrent. Imorse begav jag mig till apoteket och mötte min granne och väninna i trapphuset, hon sa att hennes pollenallergi började just när hon väntade sitt ena barn. Varför har naturen ordnat det så att mammorna har lägre immunförsvar under graviditeten (eller i det här fallet att immunförsvaret blir vrickat)? Jag förstår inte riktigt logiken i det? Borde inte naturen se till att kvinnan är som starkast inför den nya rollen som mamma? (Och var slutar universum..?)