Besök hos barnmorskan

Efter en mycket dålig natt och sovit/tvättat hela förmiddagen var det dags att träffa barnmorskan igen. Jag ser fram emot varje gång att få träffa henne numera då hon kan bekräfta lugnande att allt är normalt. Komiskt nog så retade jag mig på hennes svar i början att "allt är normalt" men nu har jag börjat gilla mantrat. :-)

Blodtrycket låg på 130/75 så det har stigit lite grand och denna gång stannade hon faktiskt upp och funderade ett tag innan hon sa att det är okej. Hon frågade om hur det var med svullnaden och vattenansamlingen i kroppen och jag kunde inte säga annat än att jag har vant mig vid eländet!

Hon vägde mig inte men what´s the point? Jag väger säkert lite över 85 vid det här laget pga allt vatten. På något sätt önskar jag att blodtrycket går upp så att de vill sätta igång mig, också en väldigt paradoxal känsla, men jag är väldigt trött på det här tillståndet. Jag önskar få ut ungen så jag kan sakta återgå till min vanliga kropp (fastän det säkert kommer ta ett tag, om jag någonsin kommer få återse min gamla kropp). Det visar sig.

Vanlijmunkar toscakaka

Nu kanske det börjas på allvar. Suget. Jag har aldrig varit så värst mycket för söta bakverk men nu har jag börjat fastna vid bakverken inne på Coop, och står som fastnaglad och dreglar tills begäret slår över och jag plockar ner några i korgen. Sockriga, söta vaniljmunkar har slunkit ner och idag en hel toscakaka. Avnjutes med kall mjölk hemma eller efter en korvgrillning ute i det gröna. :-P

Borås/Varberg

Jag har hört motstridiga uppgifter om det blir eller inte blir babyboom i juli och har därför bestämt att inte lyssna på det örat men i kväll väcktes min slumrande oro. Jag läste på ett forum (jag vet att man inte bör ta vad folk skriver på forum på allvar - det är inte säkra källor, men känslor är känslor och de reagerar) om att en barnmorska på Östra hade sagt att det förväntas bli rekordmånga födslar i juli och att man kanske blir skickad till Borås eller Varberg när det är dags. Jag och E rekade ju Mölndal och Östra för några veckor sen och jag har nu kommit så långt i min bearbetning att jag t.o.m. kan tänkas föda på Östra (det stora skrämmande sjukhuset), men tanken på att bli hänvisad till Borås/Varberg får det att knyta sig i magen på mig. Det här är definitivt något jag får ta upp med min barnmorska som är specialiserad på kvinnor med oro/rädsla och jag hoppas hon kan lugna mig. Jag behöver känna mig trygg och inte orolig/nervös/spänd! :-(

Illa planerad kropp

Det är så skönt att ventilera sig på bloggen för annars vet jag inte hur jag skulle ha stått ut med det här tillståndet. Jag längtar efter min normala kropp då jag kan sitta på golvet och resa mig upp själv utan problem, klättra över staket eller bara hoppa upp ur sängen med lätthet.
Jag har börjat få så ont i svanken, min kropp bär ju magen så långt utanför kroppen så ryggmusklerna får en utmaning att bära upp tyngden. Som mest plågsamt är det att stå i köket för magen tar emot så att jag inte når det jag ska göra för köksbänken är i vägen. Eller tvärtom då´rå, magen är i vägen såklart! Köket är ju välplanerat men inte min kropp!! :-))

Snarkande fet kärring

Jag har börjat snarka på sistone så att inte bara E märker det utan även jag kan mitt i sömnen bli medveten om mina snarkningar. Jag blev nyfiken på varför jag har börjat snarka och hittade detta på google:

Snarkning hos gravida kvinnor beror på tre saker:

- Den hormonella förändringen som graviditeten medför.
- Svullnader i både ansiktet och i de övre luftvägarna, detta gör att det blir trängare och du får mindre luft. Du som är gravid behöver mer syre – du bär ju även på ett barn som behöver syresättas.
- Gravida kvinnor drabbas ofta av nästäppa.

Studien visade att hela 23 % av de gravida kvinnorna snarkade i slutet av denna graviditeter. Hos icke-gravida kvinnor är denna siffra endast 4 %.

Jag ser fram emot tiden när den här feta kärringen går ner i vikt och slutar snarka! =D

Lugn midsommar

Midsommarfirandet kändes inte så himla viktigt med tanke på vad som väntar oss, så vi önskade oss en lugn variant och det blev det till vår stora förnöjsamhet. En fräsch silltallrik som enkel lunch hemma på uteplatsen och sen grillning ute i naturen med skinande sol - helt perfekt! Helgen fortsatte i samma stil och vi njöt av picknick och sol. Som tur är var sommarvädret alldeles lagom, om det hade varit varmare så hade jag inte trivts men nu var det bara underbart.

Liten utflykt till havet

Det blev inget Liseberg och Kim Wilde, jag och mitt gråtmilda humör orkade det inte idag. Det blev istället en liten utflykt till havet med E, sitta på en klippa och prata om allt möjligt i den stilla sommarkvällen. Nu känns det lugnare och jag hoppas att imorgon blir en bättre dag.

Humörsvängningar

En bra dag och en dålig dag. Idag har musten gått ur mig och humöret är nere på -10. Jag ska lägga mig å vila och hoppas på att energin och humöret går upp lite grand, det vore mysigt att orka gå på Liseberg i kväll och lyssna på Kim Wilde. Håller tummarna för det.

Najs dag

Efter en mysig promenad, tjejsnack och sushi med en annan gravid väninna så begav jag mig till Duns för att lösa ut mitt presentkort (som jag fick efter att ha ställt upp som provdocka för företaget). Det var jättesvårt att välja bland massa helsköna tygmönster men till slut hittade jag den perfekta till lilla Albertina. Jag tror den lila färgen passar urgulligt till hennes rödlätta hår (vilket jag är övertygad om att hon får, men naturen kan ju alltid överraska mig). =)

Rädd för att vara rädd

När jag led av kraftiga menssmärtor innan graviditeten så erfor jag hur rädslan för den accelererande smärtan förvärrade smärtorna då jag spände mig pga rädslan. Den sista veckan har jag känt stickningar i underlivet som jag inte känt innan och varje gång det kommer något nytt som jag inte känt innan eller om den blir starkare så spänner jag mig inför det nya. Jag försöker intala mig själv om att det är lugnt och det är ingenting jämfört med förlossningssmärtorna så det är bara att vänja sig redan nu och öva på att slappna av. Men rädslan att vara rädd finns där i bakgrunden för jag vet att om jag blir rädd under förlossningen så känns smärtorna värre. (Eller kanske t.o.m. blir värre pga att jag spänner mig?)

Min mamma brukade säga en ramsa till mig på finska som jag älskade (den låter så roligt på finska) men jag ska försöka mig på att översätta den till svenska: "Jag är inte rädd för att Svante där vid militärbryggan är rädd, men jag är rädd för att Svante där vid militärbryggan är rädd för att jag här är rädd för att Svante där vid militärbryggan är rädd.."

Här kommer originalet på finska:
"En minä sitä pelkää että Svante siellä ponttoonissa pelkää,
vaan sitä minä pelkään että Svante siellä ponttoonissa pelkää,
että minä täällä pelkään että Svante siellä ponttoonissa pelkää."

Elefanthänder och -fötter

Jag måste ha blitt väldigt svullen igår kväll för under natten så vaknade jag av att jag hade tappat känseln i ena handen. Jag har fått låna en skena som ska hålla armleden rak så att inga nerver kommer i kläm så E fick hjälpa mig att ta på mig den och det underlättade faktiskt. MEN så vaknade jag senare under natten av att ena foten sprängde och gjorde ont, den var så svullen så den såg ut som en elefantfot! Jag tog amningskudden och höjde upp den redan upphöjda fotändan av sängen, det blev ingen behaglig sovställning men foten lugnade ner sig åtminstone. Det blev ingen bra nattsömn precis och under dagen har jag känt mig extra stor, säkert pga allt vatten i kroppen. Jag undrar vad som kommer härnäst?? Jag börjar sannerligen tröttna på det här tillståndet..

Småfrusen??

Idag var det lite regnigt och ruggligt och jag kände mig småfrusen för första gången på länge. Jag hade bokstavligen glömt bort hur det var att frysa. Jag satte mig i duschen och tog en lång, varm och skön dusch. Vi har en liten plastpall som vi köpte till min mamma när hon kommer på besök och inte orkar stå upp i duschen pga sina dåliga knän. Nu är det jag med min stora mage som använder den med glädje!

I kväll blir det tjejmiddag hos en av mina väninnor och det ser jag fram emot. God kväll och grattis Victoria och Daniel! (De åker i skrivandets stund en kunglig roddbåt efter att nyligen ha vigt sig.)

"Vad vacker du är"

När jag hör människor klämma kommentaren "vad vacker du är" till mig angående mitt gravida tillstånd så blir jag alltid lika förvånad. Själv känner jag mig stor, svullen och trött. Men det är klart, kommentaren är ju sötare och tröstar mer än andra kommentarer jag har fått höra. :-)

Naturens lömskhet

Om man skulle bli såhär tjock och otymplig på bara några veckor så skulle ingen kvinna vilja bli gravid, men naturen är lömsk. Sakta men säkert blir du tjockare och gradvis vänjer du dig vid det nya tillståndet, förutom några korta perioder av kris när magen har växt mycket på en gång - men den krisen lägger sig när du åter igen vant dig vid det nya.

Grät hos barnmorskan

Jag hann äta lite hemma och vila innan jag skulle till barnmorskan på eftermiddagen men när jag satt i väntrummet så kände jag mig oerhört trött. Precis innan klockan slog två så kände jag hur tårarna brände i ögonen, jag var visst inte bara trött utan även ledsen - eller så var jag så trött så att jag var ledsen. Hönan eller ägget? När jag kom in till barnmorskan så hann jag inte byta många ord förrän tårarna flödade, så jag lät dem flöda - vad göra liksom? Vi pratade om förlossningsrädslorna och hon var jättegullig, tog sig tid för att jag skulle hinna ventilera mina tankar om det. När prat- och gråtbehovet var uttömt så kollade hon upp mina värden. Blodtrycket låg på 120/75 denna gången och jag väger nu 85 kg. Järnvärdet och blodsockret var fint. När hon skulle känna efter om Albertina hade fixerat sig så blev hon lite osäker och kollade med ultraljud. Det var mysigt för mig att se hennes lilla hjärta pumpa där inne, hon lever och mår bra lilla gumman - och det är väl ändå huvudsaken. :-)

Leva livet

Efter förmiddagens föreläsning med vår föreläsare som är en äldre man med mycket visdom och skön helhetssyn och inställning till livet så började tankarna snurra på spårvagnen hem. Jag har reagerat på när vissa säger till barn att vara försiktig med grejerna de leker med. Visst, är det någon annans grejer eller en dyr vas de pillar på så kan man ju förmana barnet att vara försiktig, men är det en leksak som de fått (m.a.o. som blivit barnets ägodel) så ska de väl få leka med den hur de vill? Hur kan man annars njuta av livet om man får lära sig att vara försiktig med allting? Livet är till för att levas, leksaker är till för att lekas med även om det innebär risk för slitage eller att grejen går sönder.

I föräldragruppen (som nu är slut, tack och lov, för jag var alltid så grymt trött i det syrefattiga rummet) så nämnde de att man som blivande förälder reflekterar över hur ens barndom var, hur man själv vill bli eller inte bli som föräldrar. Hur man funderar över sina egna föräldrar eller andra familjers strategier för att forma sitt eget blivande föräldraskap. Sen om man lyckas hålla sig till det när man är trött småbarnsförälder det är en annan sak, men tanken är väl god iaf.. :-D

Basic lycka

Graviditeten lockar fram den mest "basic" lyckan.

Lycka är att kunna få sova nästan eller en hel natt, lycka är att kunna bajsa och slippa känna sig uppkörd, lycka är att slippa foglossning och halsbränna så man kan promenera och äta kryddstark mat utan problem. Lycka är när man får intaga det som man är som mest sugen på för tillfället, som exempelvis en halv liter kylskåpskall mjölk och riktigt njuta när den kalla mjölken rinner nerför strupen.

..Men det gäller att se de små tillfällena av lycka, och det gäller väl allt här i livet.

Trött som stryk

Trött som stryk och magen är lika hård och tung som ett bowlingklot, det blir tidigt i säng i kväll och jag hoppas jag kommer få vila/sova i natt för jag behöver det verkligen. Godnatt allihopa!

Sommarkurs

Som jag misstänkte så var sommarkursen mer ogreppbar än vad jag till en början trodde. Första föreläsningen i förmiddags var verkligen abstrakt och flummig men ändå konkret på något konstigt sätt. (Kursen heter "helhetssyn på människan i en föränderlig miljö"). Under denna vecka kommer fem olika teman presenteras och examensarbetet innebär att vi ska själva skapa en syntes som vi kort och koncist ska presentera på en A4-sida. Låter lätt? Ju mer man tänker efter ju svårare blir det. I den här kursen skulle det nog underlätta om man kunde "röka på" lite medan man funderar ut syntesen, men då jag är gravid så är det inte så lämpligt, inte för att jag annars skulle röka på ändå men ni kanske förstår symboliken. Det ska bli kul och spännande att få lyssna på Guy Heydens alla förmiddagsföreläsningar denna vecka i alla fall, för nog väcker han tankar hos en. Jag hoppas bara jag får sova gott om nätterna så jag orkar hänga med på föreläsningarna. :-)

Dröm om att föda

Jag har inte haft överdrivet många drömmar om bebisar eller förlossningar, kanske för att jag har levt i förnekelse och bara varit här och nu? Men i natt drömde jag om förlossning. I drömmen så var det en självklarhet att det bästa stället att föda på var mitt ute i stilla havet i ett rep efter en vit, stor båt. Så jag låg där i vattnet och skulle föda, men problemet var att blod i vattnet skulle locka till sig hajar så de fick snabbt ordna fram en "hajbur" som kunde skydda mig när jag födde. Som tur är så fick de fram den där buren i rättan tid innan jag födde min bebis rakt ut i oceanen. Men nästa kvinna som skulle föda brydde sig inte om hajburen och det blev så skrämmande i drömmen så att jag vaknade.

Så vad symboliserar djup ocean, blod och farliga hajar i en dröm? Skrämmande och främmande saker, hua! :-S

Vattenmelon och tankar

Jag läste att vattenmelon är lätt vattendrivande och då jag har svullnat upp rejält i kroppen på sistone så köpte vi hem en melon för några veckor sen. Nu är jag inne på min tredje vattenmelon och då snackar vi hela meloner på flera kilo, mums mums! E bryr sig inte om melonerna så jag får glufsa alldeles själv, så gott! =)

För övrigt så slinker det ned massa mjölkprodukter (litervis med mjölk och naturell yoghurt), tranbärsjuice, äpplen, räkor, chips och lakrits.

Jag är trött på tillståndet "gravid" men jag har nog inte varit så förtjust i det överlag alls utan det har bara funnits korta stunder av mysighet. Jag längtar till min vanliga kropp även om kroppen inte riktigt kommer se ut som den gjorde innan, jag betvivlar att jag kommer lyckas gå ner till min ursprungliga vikt men det kommer ändå vara bättre än mina dryga 80 kilo som jag har nu. (Det ska bli intressant att väga mig hos barnmorskan på tisdag!) Jag börjar se fram emot förlossningen med skräckblandad förtjusning. Det ska bli så skönt att få ut ungen och slippa vara svullen, tjock och gravid men å andra sidan är det skrämmande med smärtan och hur jag kommer kunna hantera den. Jag ser det som ett nödvändigt ont som bara måste ske, men jag är rädd för förloppet.

Ork och humör

Ork och humör går upp och ner. I natt sov jag fasansfullt dåligt och det påverkar både min ork och min sinnesstämning. Det började med att jag behövde gå upp och kissa några gånger och fortsatte med att jag låg obekvämt och blev hungrig. Till sist gav jag upp och klev upp strax före kl.04 för att äta en macka och slösurfa. Medan jag satt vid datorn såg jag en man gå utanför fönstret som inte riktigt såg normal ut. Mina graviditetsskyddsinstinkter väcktes och jag följde honom med blicken. Han sneddade över parkeringen mot busshållplatserna och jag tänkte att det var nog inget konstigt med honom, han skulle väl bara med någon tidig buss till jobbet. Men så vände han och började gå på parkeringen igen bland bilarna och såg väldigt mysko ut, då anade jag att mina instinkter nog ändå hade rätt, det rör sig konstiga människor ute på småtimmarna.

Jazz-dotter

Jag höll på att krypa uppför väggarna idag, regnet bara faller ner och jag vill göra någonting, så vi stack till Liseberg för att lyssna på Magnus Lindgren Batucada Jazz. Riktigt skön jazz och Albertina bökade runt i magen av behag, hon kanske blir en jazzdiggande dotter? Efter konserten blev det en god våffla och sen köpte vi delikatesser från ICA Focus. Örtmarinerade kalamataoliver och gröna oliver samt Old Amsterdam-ost (den enda som var pastöriserad i ostdisken). Hemma finns redan jordgubbar och vattenmelon, festen kan börja!

Leka provdocka

Idag stod jag som provdocka åt ett företag ( www.dunssweden.se ) som gör barnkläder i retrotyger men som ska expandera till att även göra mammakläder. Kläderna var jättesköna och tjejerna som sydde dem var jätteduktiga, det märktes. Som tack för hjälpen fick jag ett presentkort på 200 kr i deras butik på Prinsgatan och det tackar jag för!

För övrigt känns det som att luften har gått ur mig. Jag har låg inspiration, ork och jag vill bara ta det lugnt - även om det känns tråkigt. Lågtrycket och det regniga vädret hjälper ju inte till heller, men som jag sa till min svägerska imorse - jag är tydligen aldrig nöjd, antingen är det för varmt eller så är det för regnigt och trist. Humm.. Kanske har det att göra mer med mitt tillstånd än det egentliga vädret? ;-)

Reka förlossningar

Idag tog vi bilen och åkte till Östra och Mölndal för att reka förlossningarna. Vi började med Mölndal och fann det enkelt att hitta. Ingång K, hiss K, våning 11 och ring på klockan. Känslan var trygg och bra trots pirr i magen. Sen åkte vi till Östra och att hitta parkeringsplats var inte det lättaste, det är ett stort sjukhus med massa folk och bilar och parkeringsplatserna var väl fyllda. Vi ställde bilen på den stora parkeringen längst bort och gick till byggnad två där kvinnokliniken och förlossningen låg. (När det väl är dags får väl E släppa av mig vid ingången för då är jag kanske inte så pigg på promenad direkt.) Vi gick in och det var inte bra skyltat utan vi funderade precis på att fråga informationen när vi började läsa på hisskylten som avslöjade att förlossningen fanns på våning ett. Vi tog hissen upp och möttes av en tråkig dörr som det stod förlossning på, och sen tog vi trapporna ner igen. Östra kändes inte alls lika bra som Mölndal, trots att Östra har sina fördelar (specialistvård och med fler rum på BB). Det är ett stort sjukhus och det kändes minst sagt läskigt. Jag försökte hålla mig rationell när jag pratade med E i bilen om hur jag resonerade, men när vi kom till ICA (för vi skulle handla) så började tårarna trilla. Känslan efter att ha besökt Östra kändes inte alls bra, förlossningen kändes skrämmande och det stora sjukhuset fick mig att känna mig så liten och maktlös. Jag har hört att det är en helt annan känsla när man kommer in på förlossningsavdelningen på Östra, men jag tror jag väljer Mölndal i första hand. Helhetsintrycket spelar stor roll för mig för att jag ska känna mig trygg, och det viktigaste är just att jag är trygg när det väl är dags.

Efter att ha suttit och gråtit ett tag på ICA's pakering en regnig måndag så köpte vi räkor och åkte hem och gjorde en riktigt smarrig räkmacka med massa majonnäs på. Albertina bökade runt lite extra i magen av ren glädje efter den omega3-kicken.

Ambivalent

Jag sitter och vaggar Albertina i maggen, det känns mysigt när hon ger respons på när jag rör magen fram och tillbaka. Samtidigt grips jag av en rädsla, snart är hon här och hur ska det gå? Vill jag det här verkligen? Ambivalenta känslor genomströmmar min kropp. Som typisk datanörd går jag och googlar på "gravid ambivalent" och får 22 700 träffar. Jag hittar två bra medicinska artiklar som bekräftar min misstanke, det är naturligt att känna ambivalens som gravid. Åter igen blir jag dock ledsen över att det talas så lite om det, tänk vad mycket lättare det vore ifall vi kunde tala öppet om det på ett naturligt sätt? Nåväl, samhället är som det är, tur att det finns google i alla fall! =)

Fest i Gräfsnäs

Min faster hade fest i Gräfsnäs för att fira sin 60-års dag igår. Även om jag inte hade fått något tillfälle att ta min tupplur under dagen utan bara vilat i bilen på vägen dit så mådde jag bra och var på glatt humör. Min kropp är stor och svullen men det kändes okej, jag hade en bra dag och det var skönt. Jag bara skrattade åt kommentarer som "du är lika fin som Janna" eller "du har större mage än Jannas så du kommer nog föda före henne". Janna är min kusin och vi är precis lika långt gångna så släktingar gillar att jämföra oss med varandra. De får gärna hålla på att jämföra oss och/eller komma med påståenden som de tror på, jag bara skrattar åt det. Naturen kommer visa hur det blir och vad jag har lärt mig utav naturen så är det att den gillar att överraska ibland, så den som lever får se..

Jag hade i alla fall en underbar dag bland släktingar och vänner, kom hem, somnade som en stock, svettades som en gris under natten och vaknade morgonen därpå trött som ett as. Precis som det ska vara! =)

Virka på Orust

Livet var rätt skönt idag. Jag satt mesta delen av dagen under ett parasoll på Orust och virkade på min bebisfilt till Albertina och solen sken. E klippte gräsmattan och svärföräldrarna pysslade med diverse annat runt sommarstugan, jag var ju för gravid för att orka med allt sånt. Istället fick jag dra på mig förklädet och ställa mig vid spisen men det var rätt soft ändå, trots att jag kände mig som en urtypisk kvinna. :-))

Frisbeegolf

Jag kastade inte men jag promenerade med E och en killkompis medan de spelade vid slottskogen. Jag hade en bra dag idag, hade både sovit gott i natt och sovit middag innan vi begav oss ut i den fina sommarkvällen. Dock blev en-timmes-promenaden snarare en joggingtur för mig då jag inte orkar med lika mycket som tidigare, men Albertina guppade säkert gott där inne i magen. De sista fem korgarna gick det riktigt långsamt för mig och jag tog varje tillfälle i akt att få sätta mig ner på en stubbe eller en stock. Myggorna hade kalasmiddag när de hittade mig, en extra blodfylld människa, vilken gourmetmåltid, 7-rätters! :-)

Sony Vaio VPC-F11S1E/B

Vi boar in oss genom att köpa en bärbar PC. Helt normalt eller? Det skulle säkert min barnmorska säga! :-D
Ut med den gamla stationära och det klumpiga stora bordet - här ska det rensas och röjas för att maka plats åt bebis, spyor och blöjor! :-)

Förlossningsrädsla

Idag träffade jag barnmorskan som är vidareutbildad psykoterapeut och har jobbat mycket med förlossningsrädda kvinnor. De har startat ett projekt att finnas till hands även inom primärvården och det tackar jag för. När jag ringde och bad att få prata med någon så undrade jag om mina tankar och min oro var "tillräckligt" för att få hjälp, men nu ångrar jag inte en sekund att jag gjorde det. Barnmorskan var hur proffsig som helst och mötet var verkligen givande. Jag lärde mig förstå vad mina rädslor grundar sig på och jag fick i hemuppgift till nästa gång att fundera på vad det är som gör mig trygg, något som sannerligen tål att funderas på.

Iskall vetekudde

Mitt huvud kokar i värmen, det känns som om jag är nära att få värmeslag och jag blir alldeles väck i huvudet (mer väck än vanligt alltså!). Jag fick dock ett bra tips om att stoppa min vetekudde i frysen och ha den över huvudet när jag vilar. Testade det idag och det var huuuur skönt som helst!