Besök hos barnmorskan

Efter en mycket dålig natt och sovit/tvättat hela förmiddagen var det dags att träffa barnmorskan igen. Jag ser fram emot varje gång att få träffa henne numera då hon kan bekräfta lugnande att allt är normalt. Komiskt nog så retade jag mig på hennes svar i början att "allt är normalt" men nu har jag börjat gilla mantrat. :-)

Blodtrycket låg på 130/75 så det har stigit lite grand och denna gång stannade hon faktiskt upp och funderade ett tag innan hon sa att det är okej. Hon frågade om hur det var med svullnaden och vattenansamlingen i kroppen och jag kunde inte säga annat än att jag har vant mig vid eländet!

Hon vägde mig inte men what´s the point? Jag väger säkert lite över 85 vid det här laget pga allt vatten. På något sätt önskar jag att blodtrycket går upp så att de vill sätta igång mig, också en väldigt paradoxal känsla, men jag är väldigt trött på det här tillståndet. Jag önskar få ut ungen så jag kan sakta återgå till min vanliga kropp (fastän det säkert kommer ta ett tag, om jag någonsin kommer få återse min gamla kropp). Det visar sig.