söndag 6 juni 2010
Ambivalent
Jag sitter och vaggar Albertina i maggen, det känns mysigt när hon ger respons på när jag rör magen fram och tillbaka. Samtidigt grips jag av en rädsla, snart är hon här och hur ska det gå? Vill jag det här verkligen? Ambivalenta känslor genomströmmar min kropp. Som typisk datanörd går jag och googlar på "gravid ambivalent" och får 22 700 träffar. Jag hittar två bra medicinska artiklar som bekräftar min misstanke, det är naturligt att känna ambivalens som gravid. Åter igen blir jag dock ledsen över att det talas så lite om det, tänk vad mycket lättare det vore ifall vi kunde tala öppet om det på ett naturligt sätt? Nåväl, samhället är som det är, tur att det finns google i alla fall! =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är något du bör ta med dig under hela resan, även efter att barnet har kommit. Alla pratar bara om allt bra och ingen vågar att nämna hur ambivalant man kan känna sig när barnet har kommit. Inte alla knyter an till sitt barn medetsamma. Inget är normalt eller onormalt utan allt är individuellt. Lycka till!
SvaraRaderaTack för de orden, jag uppskattar att få höra hur det kan vara i verkligheten. Jag vill inte leva i någon föreställning om att allt är en rosa dröm.. Tack!
SvaraRaderaJag känner samma som du. Det finns inga fluffiga rosa moln här inte. Jag är realist ut i fingerspetsarna, men känner inte den euforiska känslan man "borde" ha. Men varför "borde" man ha den? Kan inte allt bara få hända, när det väl händer?
SvaraRadera