Slow motion

Allting går i slow motion nu. Bra dagar och dåliga dagar blir till fler dåliga (trötta) dagar. Igår kväll var vi båda trötta (jag misstänker att E drabbats av sympatigravidsymtom när han också är trött och sugen på diverse saker) så vi beslöt oss för att promenera till Burger King. Promenaden till BK gick långsammare än vanligt och promenaden hem, efter en crispy chicken meal, gick ännu långsammare - i slow motion! Jag kände mig som en gammal gumma som ansträngde sig för att komma hem i något sånär rimlig tid. Fel av mig! Gamla gummor har nog accepterat ett lugnare tempo, det har inte jag gjort ännu, utan hjärnan tror fortfarande att jag ska klara av att gå i samma takt som innan men magen säger nej. Gick jag för fort så fick jag antingen håll eller sammandragningar, så det var bara att ge efter och gå med myrsteg.

Idag ringde jag min handledare och berättade hur jag mådde, hon sa "jag tycker du har gjort det du ska göra under praktiken så stanna hemma du och sköt om dig om du behöver det, och vill du komma in så är du välkommen att göra det.” Jag rördes nästan till tårar, så gulligt sagt! Nu ska jag vila och idag blir det inga duktiga ärenden på stan, utan bara vila som gäller!