Förvärkar och dyktekniken

Jag har läst på om dyktekniken och den faller mig mer i smaken än någon profylax-andning. Tanken bakom dyktekniken är att värkarna kan ses som vågor som kommer och går (och det stämmer ju när de blir regelbundna, mellan värkarna så är det lugnt och sen kommer nästa värk). Istället för att fly från smärtan, bli rädd och/eller spänna sig (arbeta mot kroppen) så ska man dyka in i smärtan och tillåta den finnas - följa med den. Smärtan har ju ett positivt syfte och det är att föra bebisen neråt och slutligen ut. Jag vet att det inte kommer bli lätt att föda men jag hoppas att med hjälp av dyktekniken kunna hantera smärtan lite bättre. Jag vet av erfarenhet efter mina kraftiga menssmärtor att oro, rädsla och att man spänner sig bara förvärrar situationen. Jag är positivt inställd till andra medicinska smärtlindringar som komplement till dyktekniken, jag är inte någon superkvinna som ska försöka föda naturellt! Det jag känner att jag vill testa för att lindra smärtan under förlossningen kommer jag att testa.

Jag har diffusa, oregelbundna förvärkar och redan nu försöker jag träna i att dyka ner i dem. Den första bråkdels sekunden som förvärken kommer så reagerar jag instinktivt med att hålla andan och spänna axlarna, men sen försöker jag så fort jag kommer på mig själv att slappna av och dyka in i smärtan. Det var någon som sa att förvärkarna kan ses som en gradvis tillvänjning till värkarna som kommer komma. Genom att de sakta tilltar i styrka och intensitet så vänjer man sig sakta vid dem, eller vänja sig vid dem kanske man aldrig gör men om krystvärkarna skulle komma som en blixt från klar himmel så skulle man kanske falla ihop och dö på kuppen av rena chocken!

Jag känner mig redo, visst, jag kan bli mer redo än såhär men hallå! Jag vill sätta igång nu, tuta och köra!