RUL

Jag blev mer och mer nervös inför rutinultraljudet och när vi satt och väntade i väntrummet så var barnmorskan rejält försenad och det bara ökade min nervositet. De hade satt upp lappar om att de inte tar i hand pga smittorisken (magsjuka, förkylningar etc) och det kändes jättekonstigt att inte kunna hälsa på henne "på vanligt sätt" när vi kom in i rummet. När undersökningen väl satte igång och jag fick ligga och titta på min skärm på väggen så blev jag väldigt rörd. Jag hade kunnat fällt en tår om jag hade känt mig mer bekväm med barnmorskan men nervositeten och stämningen gjorde att jag höll det inom mig. Barnmorskan var mer korrekt än varm om man säger så. Jag låg iaf och njöt av den vackra filmen som utspelade sig på min skärm. Albert rörde på sig lite grand och verkade njuta av sin livssituation där inne, han såg mycket nöjd och belåten ut. Han utstrålade lugn. Jag frågade barnmorskan att ifall hon råkade se könet så vill vi gärna veta, men hon hänvisade till Östra sjukhusets policy att hon inte fick berätta det. Besviken över det trista svaret visste jag inte vad jag skulle säga, så jag gick tillbaka till att njuta av Albertfilmen. Vi såg Alberts ansikte i profil och jag tänkte genast att han har E´s näsa! :-)
Vi fick hem två foton varav det ena är jättebra och det andra är sådär. Jag är ändå nöjd över RUL:et trots att det inte blev så jättemysigt pga nervositet etc. Jag leker seriöst med tanken att göra en könsbestämning på en privat klinik, jag vill så gärna veta om det är en Albert eller Albertina...