Daglig kamp

Jag har en daglig kamp mot förstoppning. Jag äter yoghurt med psylliumfrön varje morgon, dricker ordentligt med vatten och tar några katrinplommon på kvällen men ändå blir det förstoppning. Inte varje dag, men när det väl händer så är det en plåga att gå på toa. Jag undrar om de som varit gravida kommer ihåg alla de här eländiga sakerna efteråt. Jag kan förstå att bebisen är värd all vånda och besvär innan, men är det verkligen så kul att vara gravid? Det kanske är mysigt att vara gravid sen när man känner bebisen röra sig i magen etc, men nu vet jag inte riktigt. Det är inte så att jag vantrivs med att vara gravid men jag ifrågasätter alla gulliga kommentarer jag hört genom åren om att vara gravid. Jag håller inte med om att det är den där´a rosa himmelska stadiet som vissa påstår. Det enda jag njuter av det är att det är legitimt att vara trött och konstant hungrig. :-)