Verkliga känslor?

Jag tycker det är svårt att skilja på graviditetskänslor och verkliga känslor. Eller är det mina verkliga känslor när jag blir ledsen för småsaker? Humöret går upp och ner men mestadels är jag bara trött och småledsen. Jag förstår att det är en naturlig del i de första tre månaderna så jag kräver inte av mig själv att vara glad trots att jag är tacksam för den lilla bönan i magen, men ändå.. Det kanske är lite tabu att prata om såna här saker när man ska egentligen vara så glad och lycklig över graviditeten?